Saknad

Förmiddagen tillbringades i vedhögen eller rättare sagt i vedboden. Sedan kom farmor. Jag hade lovat henne att skjutsa henne in till Vilhelmina eftersom hon skulle till tandläkaren. Vi hade även bestämt att vi skulle köpa blommor och plantera på gravarna. Så här års går det vare sig att köpa eller plantera ut andra blommor än panséer.  De är vackra tycker jag. Klara färger och tåligare än de flesta. De klarar upp till sex minusgrader har jag för mig.

När tandläkarbesöket var över och blommorna inköpta så åkte vi till kyrkogården. Det började duggregna och det var riktigt grått. Vi planterade på farmors svärföräldrars grav och även hennes makes, min farfar. Jag hann aldrig träffa min farfar eftersom han dog samma dag som min farmor fyllde fyrtio år. Efter hans död tog min farmor ensam om jordbruket och deras fyra pojkar. Den äldsta av dem min far. Det var säkert tufft många gånger. Men farmor är en riktig stålkvinna. Jag beundrar henne och jag har lärt mig så mycket av henne. Hon är en fast hållpunkt i min familj.

Sedan åkte vi till lillebros grav. Det är alltid med en klump i halsen jag åker dit. Det är så oerhört smärtsamt. Att se platsen där han ligger. Att minnas den bror jag hade och kunde ha haft. Men jag vet ju hur mycket min lillebror älskade blommor. Han köpte till och med krukväxter för sin veckopeng istället för godis när vi var små. Eller ja, han fick ju aldrig chansen att bli stor. Därför åker jag dit även om det är tungt. Och det känns bra att det nu i alla fall finns några fina blommor vid hans gravsten, även om jag ska plantera mer när det blir varmare.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s