Film från björntestet

Denna filmsnutt visar Stalo på björntestet i Norge i somras. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om det. Vi var några stycken som testade hundarna på björn i Namsskogan, Norge. Stalo skötte sig utmärkt och klarade alla moment utom inkallningen. Det var synd men han tyckte björnen var så intressant att han inte brydde sig om när Nils visslade utan fortsatte skälla istället. Hösten -09 sköt Nils och Björn en björnhanne och då var Stalo med och skällde. Han har även klarat björntestet med permobilbjörnen i Mullsjö. Kanske med lite tur blir det en björn till för Stalo i höst.

Björntestet gick ut på två moment. Ungefärligen går det till så att först får hunden bekanta sig med björnen tillsammans med ägaren och ägaren har då möjlighet att peppa och stödja hunden. Under moment ett får andra människor också vara närvarande och det var då jag filmade. I moment två ska hunden släppas utom synhåll från björnen och sedan självmant söka sig fram till dit och skälla i 7-10 minuter utan att göra uppehåll eller ta kontakt med föraren.

Man bedömer hunden efter fem punkter:
1:Reaktion vid kontakt
2:Björnskärpa
3.Skallföring
4.Självständighet
5.Inkallning

Vilhelmina Gårdsbutik

Om ni besöker Vilhelmina någon gång så får ni inte missa Vilhelmina Gårdsbutik, där hittar ni många lokalproducerade delikatesser. Pepparlaxen är ett måste på jul- och påskbordet, alla i familjen älskar den. Godare pepparlax får man leta efter och jag tror inte man hittar någon heller. Även sommarsillen är fantastisk god, det är farmors favorit. Är man på genomfart och vill ha en bit mat så stanna hellre till på Gårdsbutiken och ta en laxkebab istället för det vanliga hamburgare eller pizza. Nyttigare och godare, jag lovar. Utöver fiskdelikatesserna finns det rökta viltprodukter, tunnbröd, getost, hemgjorda chokladpraliner och andra godsaker från lokala producenter här i Vilhelmina. Titta in på Gårdsbutikens hemsida och läs mer genom att klicka på bilden.

Påskhelgen

Påsken bjöd på fantastiskt väder och vi har haft trevliga dagar. Det är hur härligt som helst med vår men det är mycket arbete som tinar fram. Jag tycker att det är roligt att kratta så jag roar mig mest med det. Lillflickan älskar att vara ute i barnvagnen så hon är redan med på det mesta.


På påskaftonen var det stort knytkalas nere på Kolgårn’


Dessa fina påskbakelser på hemmagjord rulltårta hade Nils moster Karin gjort


På påskdagen så bjöd vi på grillad påskskinka (vi valde att grilla istället för den traditionella varianten) och efteråt hjälptes alla åt att dra ris.


Nils yngre bror och hans sambo har införskaffat lilla Teja från Norge. Det ska bli spännande att få se hur denna stående fågelhund utvecklar sina färdigheter på fjället och i skogen. En engelsk setter är hon.


Resultatet av fliten, en riktig majbrasa. Nils är duktigt på att röja och jag brukar säga åt honom att han ska komma ihåg att det går mycket snabbare att såga ner allt men det tar dessto längre tid att dra ihop allt ris. Han glömmer bort det varje gång. Tur vi fick hjälp och fint blev det. Jag tycker det är så tråkigt när man ser hela byar som växer igen. Jag får nänstan ont i själen när jag ser läggdor/åkrar som ingen tar hand om och som bara får växa över och förstöras. Tänk vilket arbete och slit som våra äldre generationer hade för att bryta upp och odla marken och så låter vi den bara växa igen…


Igår så satte vi upp fågelholkar. Det är lite sent men bättre sent än aldrig. Vi beställer fågelholkar från Vännäs och de kostar bara 30kr st (om man köper tio stycken annars kostar de 40kr st). Tack Lotta och Kalle för hjälpen att hämta dem 🙂 Vi har som mål att sätta upp tio stycken varje vår och jag såg igår när jag gick runt att både blåmes, talgoxe och gulsparv flyttat in i de vi satte upp ifjol.


Och extra lycklig är jag över att det kommer både påskliljor och krokusar ur lökarna jag satte i fjol. Jag trodde att sorkarna hade ätit upp allt.

Gamla tider

Jag hittade denna bild i min dator. Lite kul att med en ”datateckning” eftersom i regel så sparar man ju inte sådana. Jag gjorde den när jag var elva år gammal och nog syns det var jag hade mina intressen redan då. Men vad det är för djur uppe på fjället vet jag inte, en vit ren kanske 🙂

Klövkampens Starke

Vintern / Våren 2008 började jag att snegla lite på att ta en ny valp på återväxt.  Min äldre jämte var inte mer än 5 år men jag resonerade som så att när man köper hund så köper man ju en lott och har man otur och den första valpen inte blir något så hinner man ju med en ny valp innan gamlingen får pension och man är helt hundlös. Jag satt i alla fall och kollade annonser och uppfödares hemsidor och till mitt stöd hade jag jyckedata, hur gjorde de förr när de sökte valp? De gjorde nog som jag till slut gjorde – Magkänslan.

Eftersom det registreras över 1500 jämthundar varje år så är det en ren djungel att gå igenom, Lite som att hitta en nål i en höstack. Den här djungelvandringen slutade i alla fall med att jag fastnade för klövkampen, dels har de kommit riktigt bra avkommor från deras uppfödning och de hade den här gången riktigt intressanta linjer. Dessutom så finns Fajtas kullbror här uppe i Gällivare och den har fungerat riktigt bra. Jag bokade alltså en valp efter Fajta och  Zacko. Midsommarveckan hoppade jag i bilen tidigt en morgon och åkte de 46 milen ner till Nästansjö. Jag möttes av en otroligt vacker by och en Jämthundskennel som lämnat efter sig legendariska älgställare. Nu stod jag då där på gården i Nästansjö med en knippe Jämthundsvalpar som busade i kapp. Hur väljer man rätt? Och vem vet hur man väljer rätt?
   Jag fastnade för en hane som var lite mitt emellan, varken dominant eller mesig. När en flock med 8-veckors valpar rullar runt i gräset så ser de ju nästan lika ut. Och förmågan att ställa älg om ett år har man ju ingen aning om. Om en Jägare tar ny hund vart 7:e år så står han inför valet av valp kanske 7 gånger om han väljer första vid 18 års ålder.  Då kan man ju kanske fråga sig vem som kan välja valp? Nåväl jag fastnade för den här valpen som hade namnet Starke. Efter fika och älghundssnack så bar det av hem igen.

Sommaren gick och Starke blev en i familjen, han lekte med barnen som att han själv vore en människovalp. Väl under hösten fick jag så erfara Starkes valptänder när jag hittade mottagaren till min Garmin Astro på golvet svårt sargad av vassa valptänder. Den jakttagen fick jag plocka fram gammelpejlen.  Sommaren kom igen och jag gick på första utställningen i Juniorklass.  1:pris och HP och en seger i juniorklassen.
   Så kom första hösten för Starke och jag hade investerat i en ny pejl eftersom han hade tuggat sönder Astron, den här gången en GPS-pejl till Telefonen.  Jag hade veckan innan jakten gjort några släpp och Starke vågade söka korta turer. När väl jakten var i gång så gick det så där lagom trögt som det ska för en valp första turerna.  Så kom då en jaktmorgon då Starke försvann, pejlen hade så klart ingen mottagning där jag befann mig och jag svor över att hunden ätit upp astron. Efter en ganska lång stund så ropade jag på radion och fick så informationen att Starke skäller fullt ståndskall ca. 1km norr om mig i en bäckravin.
   Jag behövde inte gå speciellt långt för än jag hörde skallet dåna mellan gran och tall. Jag flyttade mig sakta närmare, sen satte jag mig lugnt ner och lyssnade. Lugnt och metodiskt vaggade han in älgarna i trans. Jag smög upp på ståndet och såg Starke jobba med Ko och Kalv. Efter en stund fick jag skottläge och kunde fälla kalven. Starke slickade lätt på kalven och fortsatte sen med kon.  Jag konstaterade att Starke hade förvandlas från den där elaka valpen som åt upp pejlen till en riktig ståndhund. Allt var förlåtet.

Jag anmälde honom till Jaktprov och det gick efter lite otur bra och när hösten var över så hade vi bara ett första pris kvar för att han skulle få sitt Jaktchampionat. Vintern kom och i Mars gick vi vår första utställning i Jaktklass i Överkalix vi bärgade första Certet och i Maj åkte vi till Luleå. Vi tog hem Cert nummer två och vann jaktklassen. Efter att i början på augusti missat certet i Överkalix så valde jag att åka ner till Lycksele för att innan jakten kanske med tur få det sista certet. Sagt och gjort vi hoppade i bilen och åkte ner. Det blev en lång dag bland 110 Jämthundar. Men det var värt all väntan eftersom vi åkte hem som Bäst i rasen och med det tredje certet. Jakten rullade på och vi fick jaktprovsstart ganska sent, efter en lång dag i skogen så hade han skrapat ihop 86,5 poäng och förvandlades till en Svensk dubbelchampion.

Att han tuggade sönder den där Astron har jag förträngt och förlåtit honom för. Han blir nu till våren 3 år och kan titulera sig dubbelchampion och förhoppningsvis går vi en rolig höst till mötes. Det jag tycker är styrkan hos Starke är förutom att han hittar älg, är helt klart hans lugn i upptaget. Det rör sig sällan från upptaget. Och missar man i ansmygningen så är det inte hela världen, han är bra på att få stopp på flyende älgar. Och sen fungerar han i familjen, han är en i gänget och leker gärna med barnen som är 4 och 5 år gamla. Visst hade Starke bra och starka linjer men samtidigt har vi haft tur att vi lyckats på rätt dagar. För alla kan ha en dålig jaktdag oavsett titel. 
   Men en sak har jag lärt mig i alla fall: Du kan aldrig räkna hundens jaktmognad i ålder. Den räknas i antal jaktdagar. Ger man hunden en ärlig chans så förbättrar man ju oddsen att få en champion i snöret. Att man sen råkar välja en valp som råkar göra rätt i tidigt skede handlar nog mer om tur än skicklighet.

Jag fastnade för en Klövkampare och Starke, och det är jag otroligt glad över.
/ Magnus Röjlind

Glad Påsk!

Påsken är otroligt sen detta år, jag vet inte var jag fick höra det så jag vet inte om det stämmer men jag har hört att det kommer att ta fyrtio år innan den är lika sen igen. Jag läste i en tidning att varför påsken infaller på olika datum har att göra med att man inte vill att den kristna och judiska påsken ska sammanfalla. På grund av detta har man bestämt att den kristna påsken ska infalla den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, vilket innebär någon gång mellan 22 mars och 25 april. Just i år sammanträffade detta väldigt sent och när jag tänker efter var det nog i måndags natt jag såg att det var fullmåne ute.

Men vädret denna påsk visar sig från sin bästa sida så jag passar på att njuta av sol och värme så mycket jag kan. Här uppe har våren tagit fart på riktigt och det är endast isarna i fjällen som är någorlunda farbara. Men det är nog inte länge till.

Önskar Er en riktigt härlig och trevlig påskhelg!

Vilhelmina Kyrkstad


Vilhemina museum, där bland annat min äldre syster och en av mina mostrar jobbat

Vilhelminas kyrkstad uppstod på 1840-talet då ett område på prästbordets mark avsattes för kyrkstadsbebyggelse. Här gick ofta flera bönder samman och uppförde en gemensam stuga där då varje hushåll eller hemman fick dispositionsrätt till en eller ett par kammare. Ofta fick de olika kamrarna och stugorna namn beroende på varifrån ägarna kom, exempelvis Råselestugan, Nol-om myr´n-kammaren, Hacksjökammaren m.m.

Ända fram till mitten av 1800-talet fanns det bestämmelser om att man måste infinna sig till vissa gudstjänster men trots närvarotvång så upplevde nog de flesta kyrkhelgerna som lustfyllda avbrott i den annars ganska så enahanda och arbetsfyllda vardagen. Förutom deltagandet i gudstjänsterna gav vistelsen på kyrkplatsen många tillfällen att få träffa vänner och bekanta vilka friskt delade med sig av nyheter och skvaller från andra byar och socknar. Kanske någon anhörig gått bort helt nyligen och skulle jordfästas. Eller kanske hade man sån tur att man blivit inbjuden till bröllop, eller att närvara vid något dop.

I tillfälligt inrättade handelsbodar, marknadsstånd och kaffestugor kunde man bland annat köpa grannlåt, starka drycker och sådant som inte kunde produceras hemma på gården. Ibland blev det nog lite väl mycket nyttjande av starkvaror under kyrkhelgerna. Mellan kyrkhelgerna skulle kyrkstugorna vara låsta och tillbommade, vilket det fanns stränga regler om. I slutet av 1800-talet kom man emellertid att frångå denna princip och allt oftare började stugorna bebos permanent. Framför allt var det tillresta och egendomslösa som bosatte sig i kyrkstugorna. Detta ledde i sin tur till att olika affärsidkare såg en möjlighet att etablera fasta affärsinrättningar i kyrkstaden.

Morgonen den 5 september 1921 brann hälften av kyrkstaden ner.  Elden började i en av stugorna söder om Storgatan. I de gamla timmerväggarna fick elden snabbt fäste och spred sig i en rasande fart från hus till hus. Dessutom påskyndades eldens spridning av att man kastade ut möbler, husgeråd och andra föremål mellan husen, vilka i sin tur antändes och förde elden vidare. I kampen mot detta eldhav hade man endast tre mindre brandsprutor att tillgå. Klockan fem på eftermiddagen kunde man konstatera att hela kyrkstadsbebyggelsen söder om Storgatan, drygt 50 byggnader, brunnit ner till grunden. I den utredning som följde kom man fram till att branden orsakats av en bristfällig skorstensmur. (källa vilhelmina.se)

Idag är kyrkstaden en prydnad för Vilhelmina och fast den inte är så stor så är det mysigt att gå omkring där.

Farmor och jag

Få personer betyder så mycket för mig som min farmor. Hon har varit en enorm trygghet genom hela mitt liv och gett och ger mig så mycket. Dessutom har vi så kul tillsammans. Förra veckan när jag och Klara var där hade farbror Svenne sett en hornuggla och genast tog vi fram fågelboken och kollade. Det roligaste med den fågelboken är lätesbeskrivningarna av alla fåglar. Vet man hur fågeln låter så verkar de rätt logiska men vi skrattade så att tårna nästan rann över fåglar som låter: zick jöpp jöpp eller tji tji tjiiiuu. Vi hördes nog ganska roliga vi två när vi försökte härma lätena. Och farmor tyckte det var kul när jag undrade hur de kom fram till stavningen…Jag menar hur kunde de bestämma sig för z istället för s eller två uu:n och inte tre?

En gång när jag hos farmor var det några grönfinkar som besökte fågelbordet. Jag sa till farmor att jag tyckte lite synd om grönfinkshonan som var så tråkig i jämförelse med hanen. Farmor fnös och sa: ”Men det är väl ingenting. Det är ju mycket viktigare att hennes partner är snygg. För hon ser ju aldrig sig själv men sin partner ser hon ju hela tiden.” Nu tror jag ju inte att grönfinkar har sådana bekymmer direkt men jag gillade resonemanget.


Min kära farmor och jag. Jag måste ju få berätta att vi var på dop i helgen och inte vilket dop som helst. Det var min systerdotter Elvira som döptes och jag är nu inte bara moster utan också stolt fadder 🙂 Farmor var bestämd och sa att vi naturligtvis måste ha dräkterna på oss dagen till ära.

Rosenrot

En av de fjällväxter jag gillar allra bäst är rosenroten, denna bild tog jag i somras. Rosenroten är en känd medicinalväxt mot bland annat huvudvärk och ska enligt många även ge mer energi och ökad lust. Själv har jag aldrig provat men jag tycker att den är fin. Namnet rosenrot kommer av att roten luktar som rosor.

Caroline Hansson

Namn: Caroline Hansson
Bor: Åsele
Familj: Sambo och en dotter Elvina. Några jämthundar och en finsk lapphund
Sysselsättning: Mammaledig

Hur skulle du beskriva dig själv?
Glad och snäll bryr mig mer om andra än om mig själv men väldigt envis. Tycker om hundar och tillbringa mycket tid med dom!

När och varför började du jaga?
När minns ja inte. Jag är född mitt i älgjakten, min mor har alltid jagat sen jag var liten. Jag följde henne så ofta jag fick, tjatade väldigt mycket så hon va nog rätt less på mig för vem vill ha med en snorunge ut i skogen som inte ens kan va tyst? Varför jag började är för att jag tyckte de var väldigt rogivande att få vara ute i skogen och sedan är nog hundskall det bästa som finns, man glömmer tid och rum när man är ute!

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Man får vara ute och bara njuta av den fina natur som finns. Höra hunden skälla. Gå där och kanske stöta på en och annan svamp som åker ner i fickan. Samt att få ta del av andra upplevelser som händer i naturen.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Min favoritjakt är älgjakt med löshund. Drömjakt skulle väl vara att få skjuta en björn någon gång i sitt liv. Har än så länge bara fått se ett fåtal men dock inte under jakt.

Vad har du i vapengarderoben?
Har en Blaser professional r93 med två pipor en 30,06 och en 6,5×55.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Mitt bästa jakt minne var nog på min 18 år dag. Jag släppte en tik och började gå och efter ett tag så började hon skälla. Stånd i upptaget så jag tänkte hon skulle få skälla ett tag så jag tog mig ingen brådska att gå dit. Det var väldigt fint väder och de ekade i bergen! När jag väl kom fram insåg jag att de stod jävligt till mitt i en plantering så jag tänkte att de här kommer aldrig att gå. Kröp närmare och kom precis i ett slag där man såg lite.  Fick tillslut syn på hunden, hon kom förbi så hon hade full koll på vart jag var. Eftersom att jag inte ville flytta på mig för att jag va rädd att stöta älgen väntade jag på att älgen skulle visa sig. Tillslut klev det fram en kalv och självklart small det.  Bättre  födelsedagspresent än så kan man inte få!

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att man vårdar älgstammen och inte skjuter allt man ser. Vårdar naturen så den behålls lika fin som den är. Att man även tänker på hundarna när de börjar bli is och snö så att dom inte skadar sig.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
I vårat jaktlag är de ganska många som är kvinnor så där märker jag inte så stor skillnad. Vi hjälps åt allihopa med att ta ur och ta fram älgarna. Men om man ser till min ålder överlag, är det nog väldigt ovanligt. Många slänger ur sig: ”Jagar du älg? Vad ska de va nödvändigt för?”.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.

Bössa, hund och kniv.

Älghjärta med kantareller


I jaktlaget där jag jagar är det tradition att skytten får älghjärtat. Länge har jag låtit pappa röka hjärtana åt mig, men nu kände jag att det var dags att prova göra något av dem. Sagt och gjort, jag letade fram lite recept och detta var ett av dem. Det blev riktigt gott!

Älghjärta ca. 600gr
1 st gullök
1st lagerblad
2 msk vetemjöl
400g krossade tomater
2tsk soja
200g kantareller
salt och peppar
persilja till garnerning

Gör så här: Putsa hjärtat och förkoka det i ca 1 timme under lock. Torka hjärtat med hushållspapper och strimla köttet. Skala och skiva löken. Fräs den mjuk och glansig i grytan med fett cirka 5 minuter och lägg upp på fat. Bryn köttet några få minuter i matfett, till fin färg. Lägg tillbaka löken. Salta och peppra. Tillsätt lagerblad och rör ner mjölet. Tillsätt krossade tomater och soja. Låt grytan småkoka under lock 30-60 minuter tills köttet är mört. Hetta upp en stekpanna på medelhög värme och stek svampen. Tillsätt den sedan till grytan när köttet är klart. Garnera med persilja. Servera med potatis och lingonsylt.

Smaklig måltid!

Hemside-tips

Vill tipsa om en jättefin och intressant sida om och av tre tjejer med stort intresse för jakt och hundar. Jag tycker som sagt att det är väldigt kul att se att det finns många jaktintresserade tjejer och att vi blir fler och fler! Kika in på deras hemsida själva genom att klicka på bilden.

 

Hundfoder

Förra sommaren bytte jag och Nils foder till hundarna. Vi kände att vi ville prova något annat och valde då ett färskfruset helfoder (tack vare ett tips från en av er läsare på bloggen). Det kändes viktigt att ge hundarna ett så naturligt foder som möjligt och vad kan vara mer naturligt än kött? Det foder vi tillslut fastnade för var Fodax. Fodret innehåller svenska veterinärbesiktigade köttbiprodukter samt mjöl av spannmål, lever, olja, mineraler, kalk och vitaminer. Det finns inga tillsatta färgämnen eller konserveringsmedel. Som jämförelse innehåller ett av de vanligaste torrfodren allt detta: Ris, majs, torkat lammkött, hydrolyserat animaliskt protein, animaliskt fett, hydrolyserat animaliskt protein, fullkornskorn, vetekli, betfiber, linfrö, äggpulver, bryggerijäst, Frukoto-ologo-sackarid FOS (Profeed®), glukosamin, kondroitin, mineraler, vitaminer.
   Fodax kommer förpackat i säckar som innehåller frusna block. Nackdelen med fodret är framför allt förvaringen. Det krävs att man har frysboxar som räcker till när man har många hundar. Det är lite dyrare än torrfoder men kostnaden gör ingenting då vi vet att hundarna får bra mat.

Den största skillnaden vi märkt hittills är att det blir betydligt mindre bajs i hundgårdarna och att hundarna verkligen älskar det. Förutom Fodax ger vi hundarna ben och slaktrester från älgjakten och det blir en hel del. Slaktresterna mal vi ner och ger bland annat till valparna tillsammans med välling när de blir ungefär 6 veckor gamla. Även tiken som diar får en kost uteslutande på malet restkött från älgjakten. Torrfoder har vi en säck av och jag brukar endast använda det någon gång ibland och då slänger jag in en liten skopa i hundgårdarna så att kulorna sprids. Då får hundarna en rolig stund och de aktiverar nosen när de letar rätt på alla kulor. Men allra bäst tycker de om att tugga så det knakar på saftiga älgben så klart.


Så här ser hundgårdarna hos oss ut


På vintern älskar de att ligga på träpallarna och sola och på sommaren när det är varmt så föredrar de att ligga på stenblocken som svalkar. Vi har stora hundgårdar så gräset innebär inga problem. När hundgården är tillräckligt stor lämnar de sin avföring på ett och samma ställe och det är lätt att kratta ihop.


Fajta mumsar på ett saftigt ben. En sådan här bit räcker i två-tre dagar.

Uppdatering: Mammaliv

Det har varit några riktigt fina dagar nu och det är så härligt att solen verkligen värmer och att det droppar från taken. Släkt och vänner har hört av sig och vill ju så klart få lite nyheter om hur det går med den nya i familjen. Än så länge fungerar allt väldigt bra. Lillflickan går stadigt upp i vikt, är stark och mår bra och vi tycker så klart att hon är så fin. De senaste två dagarna har vi varit lite förkylda och Klara är snuvig men ”näsfridan” har kommit till användning och hon är pigg i övrigt. Jag sa redan när hon låg i magen till Nils att jag trodde vi skulle få en lugn baby och det stämde. Hon säger till med bestämd röst när hon vill något eller protesterar mot att få på sig alla bökiga kläder när vi ska ut, men annars är hon för det mesta väldigt tillfreds. Hon är en riktigt morgonpigg tjej och vaknar för det mesta vid fem halvsex men jag tycker om tidiga mornar så det gör mig ingenting. För övrigt tror jag att jag haft lite nytta av att jobba natt eftersom jag har ganska lätt för att anpassa min dygnsdrytm och sova korta stunder i taget. Och vad är det att gå upp att amma, mysa och byta på en liten bäbis när man är van att bland annat byta och passa på personer med demens som kan hitta på lite av varje 🙂

Min mamma tycker att Klara är som en liten hungrig vargunge för när hon vill ha mat så syns det verkligen. Nils brukar säga att han är rädd att hon kommer att få min envishet (pappa retar mig jämt och ständigt för att jag alltid sa: ”kan själv” när jag var liten). Det är annars svårt att säga vem hon är lik, de flesta tycker att hon påminner mycket om Nils när han var liten men jag tror hon kommer få min ögonfärg och grop i hakan i alla fall. Hon är sin egen helt enkelt. Vill återigen tacka för alla fina presenter och gåvor hon har fått av arbetskamrater, släkt och vänner -de kommer verkligen till användning! Önskar Er en trevlig helg så länge!


Klara myser och mår gott på fårskinnet hon fått av Nils morfar och mormor i Märsta.

Klövkampens Fajta och Renkirannans Petrov

Fajta har fint herrbesök för närvarande och de verkar tycka om varandra, minst sagt. Den stilige herren heter Renkirannans Petrov S13547/2006, ni kan bland annat läsa mer om honom i ett reportage i Jaktjournalen här (ni som prenumerar och kan logga in). Jag funderade länge om jag skulle para Fajta eller ej. Men när hon väl började löpa så bestämde vi oss för att det är bättre att ha en valpkull nu än mitt i vintern. Det blir lite tajt att hinna träna upp henne inför septemberjakten men jag ska göra mitt bästa. Om allt nu går vägen och det blir valpar så blir det hennes sista kull. Sen får hon gå i avelspension och bara ha glada dagar i skogen och hemma på gården. Jag hade flera hanhundar som jag var intresserad av men till slut fastnade jag för Petrov och hade turen att  få para på honom. Den som eventuellt är intresserad av en valp får gärna höra av sig till mig, antingen via telefon eller mejl.