Klara har fått sin första hund. Det var hennes morfar Per-Erik som kom med den, han tyckte att den passade till Klara. Från allra första stund har Klara gillat hundarna, speciellt Vilda. Vilda är väldigt barnkär. Klara blir dock allra gladast när hon får se katten. Men Lillstrumpa är inte lika förtjust. Kattögonen vidgas och hon hoppar högt när Klara ropar. Vips så ser man ett svart lurvigt sträck och katten ute ur rummet till Klaras besvikelse. Den fina koftan har för övrigt Klaras farmor Ingrid stickat.
Lillkillen (5 år) har en liknande gosehund (siberian husky), fast större. Hans är nästan lika stor som en jämthund och skall alltid med i sängen….
Pippitröjor är alltid fina, speciellt om de är hemstickade!
Moster saknar ER!
Självklart skall Klara ha egen hund, det ska börjas i tid.
Nu snart får vi boken från tryckeriet, några veckor till bara.
( http://settern.wordpress.com/2011/11/16/ny-bok-ute-snart/ )
Jag skickar upp några ex till dig så fort vi får dem.
/Lina
Vad kul Lina! Det ska bli spännande att se den! 🙂
Andra moster saknar också er! *kram*
Åh,så fin bild med Klara i fin tröja(det är något speciellt med hemstickat)och egen hund.
Typiskt att katter springer undan.
och läsintresset finns där redan…