Både Klara och Sofie saknar hundvalparna här hemma. Vi brukade ju varje dag leka och busa med dem. Men som tur är finns det fler ungar här i huset och Klara skiner som en sol när hon får hjälpa till att ge dem mat och vatten och klappa dem. Sofie däremot har inte riktigt förstått att man måste vara försiktigt och kattmaten hamnar oftast i munnen på henne själv. Kattungarna verkar det inte gå någon nöd på i alla fall, de härjar överallt i huset och ibland på nätterna kommer jag på mig själv med att undra om det har börjat spöka i huset. Men då kommer jag ihåg kattungarna och förstår vad som bullrar och prasslar i varje vrå.