En rätt så kall midsommar var det men vi hade riktigt trevligt. Det blev till och med ett dopp i Volgsjön efter bastun, med en viss tvekan för varmt var det inte i vattnet. Och när det endast är tre grader på morgonen när man kliver upp och det blåser friskt så kommer den. Längtan efter hösten! Det där suget som alla jägare känner igen sig i. Visst är sommaren härlig med allt vad den innebär, men den där känslan av att släppa hunden och bara vara i skogen är det få saker som kan mäta sig med. I väntan på hösten bjuder jag på några jaktbilder.

Patronhållaren jag vann i ”Allt Om Jakt & Vapen” för några år sedan. Jag skickade in min berättelse om när jag sköt min udda 20-taggare. Ni kan läsa den här.

Sådana här mornar längtar man till!

Efter urtagning slickar Koivo rent. Det blir tomt utan denna hund i höst.

Finskspetsen börjar skälla och Nils gör sig reda att smyga.

 Jag kollar pejlen. Ibland tycker jag att den är ett riktigt aber att ha med, men utan den vill man inte vara. Fast jag försöker att använda den så lite jag bara kan eftersom jag tycker att den förstör en del av nöjet med att vara ute. Det finns allt för många som ständigt har ögonen på pejlen istället för vad som sker omkring dem i skogen.

Härligt att ta en fika paus när hunden kommit tillbaka efter ett sök. De är fina kamrater!

Jag och Svenne vid en älg jag sköt för Vilda och Tilly.

Lotta tar sig över Ängesbäcken. När det är riktigt mycket vatten är det inte så lätt. Jag sa åt henne att jag tyckte att hon skulle bjuda på ett dopp för att jag skulle få en bra bild. Men icket, hon klarade det galant!

En  ruggig jaktdag. Det blåste och regnade som attan. Men ut skulle jag för när man väl är ute ångrar man sig inte.

Det gäller att hålla i sig när man åker med pappa. Här fraktas Fredriks oxe över bäcken och även skytten själv.

Min fina Vilda. Saknaden efter Fajta finns där naturligtvis men det är riktigt roligt att släppa Vilda i skogen. Hon tar efter mor sin (och hon har ju bra påbrå på fadersidan också genom Fäbobergets Gorm, så klart!