Hönsen

Ifjol skaffade vi höns och jag ägnade nog halva sommaren åt att bara stå och titta fascinerat på dem. Tuppens stroppiga uppvaktning och hans härliga galande, hönornas rangordning och olika kommunikationsläten, deras sprättande och pickande – allt var så intressant! När vi går ut och ger dem mat på morgonen möts vi av en skock springande hönor som nyfiket följer med i allt vi gör. Och det är fortfarande väldigt roligt att se hur många ägg de har värpt i redena varje morgon. Det är en lyx med egna ägg! Tidigare i somras lånade jag en äggkläckningsmaskin och i tre veckors tid lusläste jag om äggkläckningens alla konster. När 21 dygn hade gått tittade tio små kycklingar ut. Både jag och barnen tyckte att det var olidligt spännande när äggen började spricka upp.

Men så var det en morgon när jag klev upp tidigare än resten av familjen för en joggingtur. Innan jag lämnade gården öppnade jag upp för hönsen så de skulle få gå ut i gröngräset. När jag kom tillbaka hade en av våra hundar (Pia-Pia) kommit lös och hon hade verkligen haft en rolig stund till min fasa. Fyra hönor hade hon bitit ihjäl och det var fjädrar överallt. En av de döda var min favorithöna… en rödbrun och vacker Ölandshöna. Jag blev så arg på Pia! Men när jag lugnade ner mig erinrade jag mig att hon trots allt är en jakthund och felet var mitt, det var ju jag som släppt ut hönsen och haft dem ute utan uppsikt.

Med hjälp av min kära mor införskaffade jag sedan några hönor från ett hönseri. Och jösses som de såg ut och stank! De hade långa klor och de är fortfarande utan fjädrar på gumpen (de får tydligen nya fjädrar först när de ruggar). Vi kallar dem för ”rumphönorna”. De är strax slaktfärdiga hade hönsbonden sagt till mamma och jag undrade nästan om de stackars hönorna skulle överleva första natten. Men redan morgonen därpå hade de värpt. Första tiden hade jag dem åtskilda men nu har de helt funnit sig tillrätta i flocken och verkar trivas av bara den. Tupparna uppvaktar dem flitigt och de sprätter runt i gräset som om de aldrig gjort annat. Första gången de gick ut i solen var det en speciell syn. De som aldrig varit ute förr! Jag är glad att dessa hönor fick komma till oss och får leva ett liv som är mer naturligt för en höna. En värphöna i industrin får i vanliga fall inte leva ett långvarigt liv eftersom de oftast slaktas vid ca 14 månaders ålder. Då är deras kalkdepåer slut och de ruggar vilket gör att äggproduktionen går ner. Hela besättningen slaktas då ut och nya högproducerande hönor tar vid. Jag tror att äggproducenter är måna om sina djur, bland annat för att mår inte djuren bra presterar de inte bra. Men för mig är djur inte bara en produktionsenhet som ska generera pengar. När man ser och hör hur många hönor har det blir jag beklämd. Det är ändock ”bara” höns men de får lida på grund av storskalig industrialisering och kommersiella syften.

Jag har hönsen tillsammans med min svärmor och svägerska. Vi delar på städningen, utgifter för foder och äggen så klart. De bor hemma hos oss och därför blir det naturligt att jag tittar till dem lite mer. Jag rekommenderar alla som har tid, lust och plats att skaffa egna höns. De är trevliga och intressanta djur, kräver inte allt för mycket skötsel och ger fantastiskt goda ägg!

IMG_7288
Herman är herre på täppan. Men en riktig fegis är han, först in i hönshuset om de blir skrämda!

IMG_7410
Salig blandning av höns. När ”rumphönsen” kom till oss satt de bara ihoptryckta i ett hörn. Det är otroligt hur fort de har anpassat sig till sin nya miljö.

IMG_7292
Herman är noga med att vaka över sina hönor.

IMG_7364
En några dagar gammal kyckling.

IMG_7409
Vad jag har förstått dessa hönor varit frigående inomhus med ungefär 2000 hönor till. Att de plockar varandra är vanligt och vad jag förstått är de hönor jag fått tag på rätt fina för att vara slaktfärdiga industrihöns. Många gånger är de helt kala när de går till slakt.

IMG_7286
Bergman är lägre i rang men finner sig i det. Då och då ser jag hur han uppvaktar någon höna när Herman inte är vaksam.

IMG_7417
Trevlig syn på morgonen, och fantastiskt att använda i matlagning och bakning.

Sommaren är kort

Ja, denna sommar stämmer det verkligen! Jag vet inte riktigt vart den tog vägen. Jordgubbarna har precis mognat och redan nu på fredag drar björnjakten igång. Själv ser jag mest framemot fågeljakts premiären och älgjakten.

Även om det äntligen kommit lite värme börjar löven gulna här och var och renfanan står i blom, ett säkert tecken att sommaren är över. Vi har haft det bra, det har varit perfekt arbetsväder och det är nog det vi mest har sysslat med denna sommar. Fast visst har vi haft fina sommarkvällar i båten och hittat på lite av varje också. Barnen älskar att fiska så det är ett roligt och trevligt sätt att vara ute tillsammans på.

Stort tack till alla som hört av sig och undrat vart jag tagit vägen. Det värmer, trots att jag skriver så sällan. Här är i alla fall några bilder från när vi tränar våra hundar.

IMG_7330
Gusjöns Kruta, Klövkampens Tilly och Klövkampens Vilda var de hundar som åkte med denna gång.
IMG_7346
Fin kväll och stilla på sjön.

IMG_7341

Hundarna kämpar på bra. Vi låter dem inte simma lika långa sträckor som ifjol, då det är rätt så kallt i vattnet.

IMG_7333
Vilda.
IMG_7338
Tilly, som jag ärvt efter pappa.
IMG_73491
Nils skojade samtidigt som vi försökte få till ett kort och jag kunde inte hålla mig för skratt. Har sett att jag har alldeles för få bilder i bloggen där jag skrattar!

Livet i 150 knyck

Just nu känns det som om livet rusar på i 150km/h eller ännu fortare. Barnen har turats om att ha vattkoppor och det är fullt ös med studierna med alla examinationer innan sommaren. Men nu har jag snart bara D-uppsatsen kvar innan jag kan kalla mig distriktssköterska. Vi har många projekt på gång bland annat veden som ska kapas och klyvas, ett växthus som ska monteras, hundar som ska tränas, grishage som måste fixas och sommarens uppgift är att färdigställa vår gigantiska altan. Sen har vi några mindre projekt inomhus som helt enkelt får vänta tills sommaren och hösten är över. Träningen blir det lite si och så med men det som hinns det hinns. Man blir stark av att arbeta också. Helst av allt hade jag velat ställa iordning för att skaffa får och gjuta ett riktigt golv i ladugården så att vi kan börja leta efter en liten häst till flickorna och en lite större till mig. Jag var nämligen en hästtjej när jag var yngre och har alltid drömt om att ha häst. Men det får helt enkelt vänta ett tag till.

Mitt i allt var vi, tillsammans med Nils bror och hans sambo, iväg till Mallorca. Barnen var hemma hos farmor och mormor. Vi har aldrig varit utomlands tillsammans trots att vi varit ett par i 13 år nu och Nils var på varmare breddgrader senast 1990, så det var på tiden. Efter denna långa och tunga vinter kändes det som om det behövdes. Och vi hade det fantastiskt fint och det var härligt med riktig värme, även om jag grät både en och två gånger för att barnen inte var med men jag visste ju att de hade det toppen. Det var riktigt vackert och förvånansvärt rent både i havet och på land. Dessutom träffade vi släktingar till Nils och hans bror där och vi hade en jättefin kväll tillsammans. Jag hade gärna upptäckt mer av ön men det får bli en annan gång. Här är lite bilder från vår resa, bilderna kommer från mitt instagramkonto så kvalitén är inte så bra men det kändes som om systemkameran skulle ta onödigt mycket plats att ha med sig. IMG_20150510_170451
Utsikt från vår balkong. Det blev några Sangrias allt vad det nu hette under veckan.

IMG_20150512_101034
En bild på mig en av de första kvällarna.

IMG_20150512_154048 Marknad i den gamla stadsdelen i Alcudia. Mycket god frukt men annars mest krims
krams.

IMG_20150513_164711
En härlig dag på stranden.
DSC_14751
Vi hade ”all inclusive” och som vi åt! Vi kallade oss till slut för ätargänget och det var tur att vi rörde på oss en del för att smälta all mat. Det jag saknar allra mest är aiolin och oliverna. De gröna oliverna var fantastiskt goda!

IMG_20150513_164933
Massa fina blommor spanade jag in.

DSC_1458
Den högsta toppen besteg vi en av de första dagarna. Det fanns ingen stig på framsidan (som vi trodde) så vi letade oss upp bland taggiga snår och vildgetter.

IMG_20150514_173317
Älskar snäckor och stenar och blev som ett litet barn när vi hittade en strand full med runda och släta stenar. Emellanåt blev det till att försöka plugga lite.

IMG_20150515_213257
Nils och jag, sista kvällen.

Pappa

Idag skulle pappa ha fyllt 59 år. Sorgen och saknaden är fortfarande smärtsam. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig och jag har ibland svårt att greppa att en människa som står en nära och som betyder så mycket plötsligt och oåterkalleligt kan ryckas ifrån en. Livet fortsätter i stort och smått samtidigt som det inombords ibland känns som om tiden borde stå stilla och allra helst backas tillbaka. Man kan vakna upp en morgon och innan dagen är slut kan den verklighet och vardag man lever i vänts upp och ner. Men livet går vidare det är bara så, det måste det göra. Och som någon skrev är detta första år ett bearbetnings år med alla dessa ”första”. Första julen utan pappa, första födelsedagen, första pärsättningen, första älgjakten, första farsdagen… Men tacksamheten finns så klart också där och när svåra saker inträffar inser man också hur dyrbart och värdefullt livet är.

pappa1
Vi saknar dig!

Gäddfiske

För ungefär en vecka sedan följde barnen och jag med Svenne på gäddfiske. Några mindre gäddor blev det och barnen tyckte det var jättekul men lite läskigt. Speciellt då en gädda bet Svenne i fingret när han demonstrerade hur vassa tänder de har! Gäddor finns det gott om i sjöarna här omkring och nästan inga fiskar dem i större omfattning. Visste ni att den äldsta gäddan som konstaterats i Sverige var 16 år, men man har hittat exemplar i andra länder som varit över 30 år gamla. Det svenska gäddfiskerekordet i sötvatten är 19,34kg (det har fångats större men de har av olika anledningar blivit diskvalificerade).

När gäddorna gjordes upp bad jag att få ta reda på gäddromen. Gäddrom är faktiskt lite av en delikatess men det gäller att tvätta och vispa flera gånger om vartannat så man får bort alla hinnor och slem. Att ta tillvara på gäddrom från vår/vintergädda: Börja med att manuellt skölja och rensa bort det mesta av hinnorna från rommen över en skål. Tillsätt sedan vatten så att det täcker rommen med råge och vispa med en vanlig spiralvisp, vispa inte alltför hårt! Hinnorna fastnar på vispen. Och sedan är det bara att upprepa denna procedur med vatten och visp flera gånger om. Mellan vispningarna brukar jag skölja rommen i en tät sil. När rommen är fri från hinnor och inte slemmig så rör jag ner lite salt och pyttelitet socker samt några droppar citron för att förhindra att rommen blir grå/oxiderad. Man får inte ta för mycket salt för då förstör man romkornen och tar bort smaken. Jag har också hört man kan lägga eller skölja rommen i ättika för att få bort slem, hinnor och fisksmak, men det har jag inte testat själv.

IMG_7240
Första gäddan!

IMG_7247
Sofie ser på när Svenne rensar. Gädda är ju egentligen en fin matfisk (fast man ska inte äta den ofta då den kan innehålla höga halter av miljögift) men vi låter den för det mesta torka och bli till hundgodis.

IMG_7248
Gäddrom. Vispad och sköljd.

IMG_7249
Perfekt att använda till enkla förrätter. Både i sås och som garnering.

Från stock till virke

Stormen Hilde (56 m/s  i Stekenjokk) som rasade hösten 2013 medförde att det låg en massa vindfällen i skogarna ifjol. Fortfarande finns det en hel del omkullfallna träd kvar här och var i markerna. Nils jobbade många dagar i skogen med att ta reda på timret och timmervagnen testades ordentligt. Timret sågade sedan Nils tillsammans med hans gode vän och arbetskamrat. Virket kommer att användas till ett kommande garagebygge, fast det projektet kommer att påbörjas först nästa sommar. Det var kul att följa vägen från stock till färdigt virke för mig och barnen. Även om vi tyckte att sågverket levde om alldeles förfärligt var det kul att se när klingan klöv stockarna.

IMG_6308 IMG_6897 IMG_6898  IMG_6903

IMG_6906

Påsk 2015

Vi hade en jättefin påskhelg i vår fjällstuga. Vädret var strålande och barnen åkte pulka och tolkade efter skotern så det stod härliga till. Men nog var det lite svårt för dem att sova natten till påskafton när de visste att påsktuppen skulle komma! Familjen var samlad men visst var det kännbart att det var en som saknades. Jag hajade till när storasyster kom körandes på Vikingen, pappas skoter. Det var stundtals jobbigt att vara där eftersom jag vet att pappa stortrivdes när vi alla var ute tillsammans och vi saknar honom så. Men samtidigt är det värdefullt att ha roligt och glädjas åt alla minnen vi har därifrån.

En natt var det så varmt och kvavt på sovloftet att det kändes som om jag inte fick luft. Då passade jag på att ta mig en promenad i månskenet. Pärlugglan gav sig till känna och det gnistrade i snön. Det var otroligt vackert! På påskaftonsmorgonen tog jag på mig skidorna och åkte en sväng med Pia. Härligt med fjälluft var det! Hoppas ni också haft en fin och trevlig påsk!

IMG_7238
Klara tittar mot fjället

IMG_20150402_113724
Och hon visade gärna vägen till Blåkulla. Fast vad vi skulle göra där visste hon inte riktigt.

IMG_7232
Abborrar fick vi säkert hundra av och barnen tyckte det var jätteroligt att fiska. De största tog vi hem och fileade.

IMG_7218
Moster Lotta hade fixat påskriset!

 20150409_094025
På skidtur med Pia-Pia (Gusjöns Kruta).

IMG_7223
Barnen åkte skrana i denna backe.

DSC_1159
Jag hade gjort massor älghamburgare inför påsken och det kändes som om det var det enda vi levde på i flera dagar. Fast mat hade vi ju i överflöd!

IMG_7197
Girifjäll.

”Det är hårt att vara trapper”

En vacker men kylig dag vittjade vi mårdfällorna. Fällorna gapade tomma men det är inte så konstigt eftersom det verkar finnas mycket sork. När mårdarna har mycket mat är de svårare att ta i fällorna. En lite näbbmus som mumsade på betet var den enda fångst vi fick denna gång. Den blev fullkomligt skräckslagen när vi lyfte av locket, hoppade rätt ner och försvann snabbt under snön. Nils konstaterade att det är ”hårt att vara trapper”.

Vi sätter ut mårdfällor framför allt som en viltvårdsåtgärd. En mård tar stora mängder skogsfågel och småvilt. Det är slagfällor som vi använder, Trapper 90, och de dödar ögonblickligen om man gillrar rätt. Om ni är intresserade av mårdfångst och fällor kan jag rekommendera er en titt på Trapperns hemsida. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur Nils gör och tänker när det gäller fällfångst av mård, ni hittar det här.

Föret var fantastiskt, nästan lite väl hårt. Den senaste tiden har det varit ömsom tö och minusgrader och det känns som om det vore april och inte slutet av februari.

IMG_7182
Ingen mård här inte!

IMG_7184
Men fint i skogen.

IMG_7191
Nils har köpt en ny skoter och han sa åt mig att testköra den på en stor myr. ”Tryck in gasen i botten och se vad som händer”, sa han. Och jösses, den gick som ett spjut! Jag är uppriktigt inte särskilt intresserad av skotrar. Skidor ska sitta på fötterna och skotern är mest ett transportmedel. Fast rätt så kul är det ju ändå…!

IMG_7178
Vi satte ut några saltstenar också.

IMG_7186
Dessa nyfikna renar hade varit förbi och undersökt varenda fälla. Det var mer renspår än mårdspår kring fällorna.

IMG_7187
Mer som april än som februari som sagt, men sol och ljus är välkommet!

Vardagspusslet

För tillfället gör jag praktik och det är väldigt lärorikt och roligt. Även fast jag har två barn själv känns framförallt barnhälsovårdsarbetet nytt för mig. Det är ett stort, viktigt och intressant område. Men det är inte lätt alltid att få vardagpusslet att gå ihop med barn, hundar, renovering, praktik, plugg och träning. Dessutom har barnen varit sjuka mycket senaste tiden. Sofie har till och med haft lunginflammation men tack och lov mår hon bra nu.  Det är svårt att få med allting som hinner hända mellan gångerna jag skriver på bloggen men här är lite bilder från idag.

IMG_7150 (2)
Klövkampens Vilda. Hon är otroligt lugn och fin och men har ändå så mycket jaktlust i skogen! Jag hade anmält henne på två jaktprov i höstas men efter pappas bortgång så hade jag varken tid eller lust. Men det blir nya tag till kommande säsong.

IMG_7148
Barnen får sitta nerbäddade i vagnen när deras små ben tröttnat.

IMG_7156
Börknäs Mella. En av våra två livliga finskspetsar.

sara
En bild på mig, bländad av det starka solljuset och snön.

IMG_7169
I morse sköt Nils en räv på åteln och naturligtvis ville barnen se på den. Jag tycker att rävarna är väldigt fina men det är en viktig viltvårdsåtgärd att hålla nere rävstammen.

IMG_7165
Mella och Vilda.

IMG_4466
Efter den senaste tidens blåst och tö var det riktigt härligt med sol och minusgrader.

Toppjakt

I början av månaden var jag och Nils ute en sväng på skidorna. Det blir ju inte så ofta vi har tid att vara ute tillsammans så det gäller att passa på när vi har barnvakt. Det var i alla fall en riktigt kylig morgon. Tallarna på tjädermyren var tomma, inte en tjäder såg vi. När vi närmade oss en bäck i slutet av dagen fick vi se ett par orrar på långt håll. Vi smög oss närmare och Nils var väldigt mån om att det var jag som skulle få äran att skjuta. Jag la mig ner i snön och tog stöd av ryggsäcken. Det var långt och eftersom jag visste att bössan var inskjuten på hundra meter så höll jag lite högt på fågeln. I samma veva som jag tryckte av skottet föll orrtuppen ner från trädet. En skön känsla. Vi skidade fram och Nils tog ett kort på mig och orren. Men som jag frös om fingrarna! Sen bar det iväg hem efter en fin dag.

toppjakt6
Kylig morgon. Men klockan var faktiskt strax över nio och solen hade ännu inte hunnit upp.

 toppjakt4
Inga tjädrar här inte!

toppjakt5
Det var magiskt vackert när solen bröt fram.

toppjakt3
Det syns hur lite snö det var. Men nu har det kommit mera.

toppjakt1
Jag och orren.

toppjakt2
Det är granna fåglar. Nu är det till att laga något gott av orrbröstet.

toppjakt3
Hemåt.

Tillbaka

P1030315

Det var verkligen länge sedan jag skrev här sist. Jag ska ärligt säga att efter pappas plötsliga bortgång var det som om jag levde i ett vacuum. De flesta dagar ville jag helst ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet. För varenda gång jag vaknade blev jag påmind om att det hela inte bara var en ond dröm utan att han faktiskt var borta på riktigt, för evigt. Chocken, sorgen och allt det praktiska tog mycket kraft och energi. Dessutom upptäcktes det bara någon vecka efter min pappas begravning att min mormor hade en svår cancersjukdom. Hennes begravning var för en vecka sedan. Det har varit tungt och tufft. Och många gånger har jag haft svårt att inte vara bitter och arg och gråten har varit nära hela tiden. Julen kändes mest som något jag var tvungen att överleva. Saknaden och tomheten blev så påtaglig. Det på nyårsaftonen 1996 som min lillebror blev påkörd och senare dog. Nu när inte pappa heller fanns hos oss blev jul och nyår extra smärtsamt.

Jag tänker fortfarande de människor jag saknar flera gånger varje dag och jag sörjer dem. Gråten bränner bakom ögonen ofta. Det kommer att ta tid att förstå och smälta allt det som hänt. Klara säger så fina saker om sin morfar hela tiden. Häromdagen ville hon rita en teckning som vi skulle sätta fast i en ballong och skicka upp till morfar i himlen. Ibland är det jobbigt med ungar som tjurar, skriker, tjuter eller skrattar när man helst bara vill gråta eller gå och lägga sig. Men tack och lov har jag barnen som drar mig tillbaka till livet och nuet. För det är ju där barn är – här och nu.

Eftersom jag studerar på heltid och var mitt i en intensiv kurs i farmakologi och sjukdomslära när pappa dog, var jag tvungen att försöka plugga all den tid jag orkade. Ett jobb går att sjukskriva sig ifrån om man har mycket omkring sig och inte mår bra men för min del var ju studietakten densamma oavsett hur jag mådde. Jag mår mycket bättre nu men när jag pluggar blir det mycket tid vid datorn och när jag då äntligen har gjort bort den tiden så har jag ingen lust att sitta stilla framför skärmen ännu mer. Det är nog mest därför bloggen blivit så eftersatt. Jag vill tacka alla er som kommenterat, skickat mail eller hört av er på annat sätt. Det har värmt och betyder mer än ni tror –tack!

Pappa

Namnlöst-1

Tisdagen den 7 oktober var jag i Umeå på grund av mina studier. På kvällen gick jag och min äldre syster samt hennes lilla dotter ut för att vi skulle se oss omkring i grannskapet. Min telefon ringer och Nils säger att jag måste ringa pappa eftersom han är i skogen och inte mår bra. Jag säger till min syster att jag måste ringa pappa och att det är allvarligt. När jag ringer svarar min farbror Svenne på pappas telefon. Jag undrar naturligtvis var pappa är och hur han mår. Svennes svar lamslår mig totalt och jag minns att knäna viker sig och jag börjar skrika. Han svarar nämligen att pappa är död, sedan hör jag honom påbörja HLR och ropa pappas namn innan samtalet bryts. Min syster förstår genast vad som hänt och tillsammans halvspringer vi gråtande tillbaka till huset. Resan hem från Umeå är som ett töcken trots att jag kör hela vägen. Senare på kvällen träffar vi tre systrar pappa. Han var fantastiskt fin och såg ut precis som om han sov. Hans händer var kalla och hans hjärta hade stannat men någonstans hoppades jag att jag och mina systrars tårar och kärlek skulle få honom varm igen, att han måste komma tillbaka till oss. Smärtan av inse att en så älskad och betydelsefull person i mitt liv inte finns längre är obeskrivlig.

På eftermiddagen hade pappa tagit en av unghundarna, Klövkampens Ura, till skogs för att träna henne. Vi brukar passa på att göra det under uppehållet. Det fanns spår efter ett större djur på marken och Ura förföljde det. Sedan började hon skälla. Pappa ringde till Svenne och berättade att unghunden skällde ståndskall på en storoxe och han lät riktigt glad på rösten. En stund senare ringde pappa igen och berättade att han inte mådde bra…En liten, liten tröst i sorgen är att pappa fick sin sista stund i skogen med en unghunds fasta ståndskall alldeles i närheten. För det var ju ett av det största i hans liv; skogen och hundarna.

Det har gått två veckor nu men fortfarande väntar jag på att få se hans bil svänga in på gården eller höra hans välbekanta stampande på bron. Pappa var rak, ärlig, glad och väldigt arbetsam. Ingen tumme mitt i handen här inte. Han gjorde allt från egen älgkorv till att såga virke. Och framför allt var han väldigt omtänksam och mån om oss, sin familj. Jag är så tacksam över att få vara en av hans döttrar och att fått ha honom som min pappa. Tacksam över alla fina minnen och allt som han gav och lärde mig. Men det finns stunder då livet kan göra så ont och jag saknar honom så ofantligt mycket.

Höstdagar

Hösten är verkligen en förunderlig årstid. Det känns som om naturen vill visa upp all sin prakt innan den går till vila under snön. Innan löven dalat till marken och grenar och ris är kala så är färgexplosionen magisk. Barnen älskar att vara ute och jag är glad att kunna vara med dem, men jag tror att Klara längtar väldigt mycket efter snö. För jag har lovat henne att vi ska besöka Leoslekland när snön och slasket kommer!

IMG_6976 IMG_6971 (2) IMG_6960

DSC_0673

IMG_6972

IMG_6980 (2)

Sprängticka/Chaga

P1030870För rätt så länge sedan fick jag höra att sprängtickan används som medicinalväxt i Sibirien och att den även är högt skattad av Nordamerikas indianer. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän vi läste om sprängtickan i en jakttidning. I höst har Nils hittat mycket sprängticka och även jag har tagit reda på det jag sett. Jag sökte på internet om sprängtickan och jag hittade faktiskt några vetenskapliga studier som visar att det finns en del sanning i sprängtickans nästan overkligt goda medicinska egenskaper men det finns också studier som visar att överkonsumtion kan vara skadlig för lever och njurar och den har en viss blodförtunnande effekt. I vilket fall verkar det behövas mer forskning gällande chaga och det vore intressant o att ta del av.

Sprängticka är en parasitisk svamp som växer på björkar och alar i kallare klimat. De svarta hårda knölarna på björkstammar har nog många sett. Det är sprängticka, Inonotus obliquus, som har angripit trädet. Sprängtickan är tillsammans med fnöskticka och eldticka den vanligaste rötsvampen på björk. Det som utmärker sprängticka eller chaga är den mörka nästan svarta räfflade ojämna ytan. Det ser nästan ut som om barken förkolnat. Ytan är ojämn och knottrig och det är inte alltför svårt att bryta loss små bitar. Inuti är sprängtickan brungul, porös och nästan lite svampaktig. Sprängtickan är en rätt aggressiv parasit på levande träd. Sporerna fäster sig i tidigare skador på trädet och växer sig sedan fast. En sprängticka kan sitta på trädet i 15-30 år innan trädet slutligen dör av svampen.

Chaga har använts i Ryssland som folkmedicin sedan 1500-talet. Te gjort på chaga används som botemedel för en rad olika åkommor så som magkatarr, diabetes, magsår, psoriasis, tuberkulos och cancer. Chaga innehåller betulinsyra (mot tumörer, infektioner), polysackarider (bra för immunförsvaret), melanin (förbättrar hår, hy och naglar), mineraler och aminosyror. Chaga innehåller mängder med antioxidanter och har ett otroligt högt ORAC. ORAC står för Oxygen Radical Absorbance Capacity och ger ett värde för hur mycket antioxidanter ett visst livsmedel innehåller per 100g.

Exempel på ORAC-tabell
chaga  36,557
havtornsbär  258,1
plommon/sviskon 58,9
granatäpple 33,7
russin 28,9
blåbär 24,5
björnbär 20,8
grönkål 18
tranbär 17,9
vitlöksklyfta 16,9
jordgubbar 15,7
spenat 12,9
ångkokt spenat 9,3
broccoli 9,1

Om du hittar en sprängticka så såga eller skär loss den från björken (observera att markägarens tillstånd behovs om trädet är levande). Ta inte bort den svarta delen då den innehåller melanin. Det är viktigt att torka svampen för att den inte ska mögla. Jag brukar skära svampen i mindre bitar ca 3-4cm i diameter och torkar i ugn på svagvärme 50-60 grader i ca 8h. Chaga ska förvaras torrt, mörkt och svalt. Vid användning kokar jag två bitar med 1,5-2 liter vatten i 60 minuter. Vattnet ska sedan se ut precis som te. Sedan slår jag bara i teet genom en sil och sedan är det färdigt att dricka. Teet kan med fördel användas värmas upp igen eller användas i smoothie eller dylikt. Det går att koka te på samma chagabitar så länge som de avger färg. Chaga smakar inte så mycket, lite svamp och skog bara. Vissa säger att det finns lite vaniljssmak i den. Själv brukar jag använda lite vanligt te som bas och tillsätta ca 5ml chaga i teet.

Älgjakt

Eftersom jag har börjat läsa till distriktssköterska har det väl blivit lite så och så med jaktdagar för min del. Men några dagar har jag i alla fall hunnit med. Flera tidiga mornar har startat med dimma och när solen sedan har brutit fram har hösten bjudit på strålande dagar. Men i början av jakten blev det nästan olidligt varmt för både hundar och hundförare. Det har i alla fall gått riktigt bra för laget och det är bättre än förväntat med älg på markerna. Älgfesten med laget var riktigt lyckad och det har blivit en hel del kött i frysen. Nu ser jag framemot oktoberjakten efter brunstuppehållet.

IMG_6942
Underbara höst.

IMG_6911

Nu när jag sitter framför böcker och dator dagarna i ända är det så otroligt skönt att samla krafter i en sådan här skog.

IMG_6918

Sen när jag hade turen att få skjuta en kalv för Vilda blev inte dagen sämre. De täljda pinnarna över öppningen är till för att hålla korpen borta. Jag funderade på att lägga kalven åt andra hållet, med buken ner mot marken, men värmen gjorde att jag ville att det skulle vara luftigt i älgen. Men när vi kom tillbaka för att hämta kalven hade de varit framme ändå! Har faktiskt aldrig tidigare varit med om det. Fåglarna stal hjärtat som jag lagt i djurkroppen och en av filéerna var borta.

 IMG_6937

Heligfjället höjer sig ovanför dimman.

IMG_6948

Den gångna helgen sköt jag en liten femtaggare för Vilda. Hon skällde väldigt bra på den!

IMG_6926
Jag fick faktiskt lov att skratta lite när min farbror Svenne svor över att han numera måste använda läsglasögon för att kika på pejlen.

IMG_6936

Vilda, som inte gör rätt för sitt namn, för hemma är hon lugn som en filbunke. Men i skogen har hon fattat galoppen och jag känner mig riktigt nöjd med henne.

 IMG_6919 (2)