Gusjöns Kampa

En kullsyster till vår valp Gusjöns Kruta (Pia-Pia) är osåld och vi hoppas så klart att lilla Kampa får komma till en bra jaktintresserad husse eller matte så snart som möjligt. Hon är mycket fin och otroligt framåt och tuff.

1013429_10151727602398383_1191069208_nGusjöns Kampa. Valpar efter mycket fina linjer. J Aqua S30485/2006 och SJ(LÖ)CH Klövkampens Stalo S38490/2008. Två björnar är skjutna åt Stalo och han har tagit tre raka ettor på jaktprov. Han har godkänt på permobil-björn samt björntest i Norge. Tiken Aqua har två tvåor på jaktprov och fått cert på utställning och är en riktigt jaktmaskin. Hennes tjurighet och jaktlust är omtalad i bygden. Det är mycket jakt i båda föräldrarna med andra ord. Vid intresse ring 070-6039575.

Kampa’s pappa. Klövkampens Stalo. Här kan ni se en filmsnutt från björntestet i Norge.

Pia-Pia

Nu har vi hämtat hem lilla Kruta. Det var inte lätt att välja för alla valpar i kullen var mycket fina och varje valp hade en liten egenhet som gjorde att man tyckte om just den. Men till sist fastnade för en. Klara har varit väldigt bestämd med att den skulle heta Pia-Pia, ända sedan vi började prata om att vi snart skulle få hem en hundvalp . Vi har ingen aning om vart hon fått det ifrån. Men varje gång jag ropar på Kruta så rättar Klara mig med en sned blick -”Ja kan inte säja Kuta” säger hon ”Hon heter Pia-Pia!”

På morgonen är det första Klara frågar efter Pia-Pia och de verkar verkligen ha funnit varandra. Både jag och Nils är förvånade hur trygg valpen är och det är fantastiskt skönt att hon sover hela nätterna. För jag undrade nog hur det skulle gå. Vi har precis blivit bortskämda med att Sofie sover i någon rimlig ordning och nu kanske den dyrbara sömnen skulle gå om intet. Men det går än så länge hur bra som helst. Pia-Pia sover på en filt nedanför sängen och mår gott. Det är mysigt med en liten valp i huset! Nu gäller det bara att ta tillvara på den första tiden. Det är mycket som ska läras för en liten valp och har hon bara nog med jakt i blodet (och det tror jag absolut att hon har med sådana föräldrar) så är det upp till oss att ge henne de bästa förutsättningar vi kan för att hon ska bli en bra jakthund.
IMG_4993Klara, Vilda och Pia-Pia på promenad. IMG_4987Klara får hjälp med att hålla Vilda i kopplet. IMG_4998Pia-Pia och Klara följs åt överallt. IMG_5001Ljuva sommartid!
IMG_5004Gusjöns Kruta

En till…!

Även i år ska familjen få tillökning, nämligen med en liten jämthundstik. Stalo har blivit pappa till sex små valpar och vi har bestämt oss för att behålla parningsvalpen. Vi tror mycket på kombinationen och på stamtavlan ser det väldigt bra ut. Det ska bli riktigt roligt med en liten valp i huset!

Förra veckan var vi och tittade på dem och inte blir det lätt att välja! Det är två hanhundar och fyra tikar i kullen. Krut, Kodiak, Kruta, Kämpa, Kampa och Koda ska de heta. Två björnar är skjutna efter Stalo och han har tagit tre raka ettor på jaktprov. Tiken Aqua har två tvåor på jaktprov och fått cert på utställning och är en riktigt jaktmaskin. Hennes tjurighet och jaktlust är omtalad i bygden. Det är bland annat en av anledningarna till varför vi valt att behålla en valp, att det är mycket jakt i båda föräldrarna. Så vitt jag vet finns det ännu några otingade valpar, så den som är intresserad av valp kan höra av sig till Mikael J. på 070-6039575.

IMG_4818

IMG_4805

IMG_4821

Dajna

Dajna är fortfarande inte bra. Hon har fått kortison en tid och har då blivit betydligt piggare men så fort jag börjar trappa ut kortisonet blir hon sämre. Det är något som är fel och vad är oklart. På måndag blir det besök på djursjukhuset i Östersund och då hoppas jag att vi får veta vad det är och förhoppningsvis att det går att bota. Det är väldigt ledsamt att inte känna igen sin hund, hon som alltid är så otroligt pigg och alert i vanliga fall!
dajnaDajna

Hundrapport

Det har varit lite snålt med rapporter om hundarna men de finns självklart med hela tiden. Vilda har i alla fall röntgat både höftleder och armbågsleder och de var utan anmärkning. Både några i familjen och även valpköpare har försökt överyga mig att para henne nu i år. Men jag var tveksam och tillslut bestämde jag mig för att vi inte skulle göra det. Hon är en duktig jakthund men jag vill att hon ska vara jaktmeriterad först. Stalo har haft fint besök och det blir väldigt spännande att se om det blir valpar eller ej. Vi håller så klart tummarna att det går bra allting och det ser väldigt intressant ut om man tittar på stamtavlan för de eventuella valparna.IMG_0694SJCH Klövkampens Stalo S38490/2008 är parad med Aqua S30485/2006

IMG_0754Vilda bredvid sin första älg, sept-11

IMG_0969Dajna kommer tillbaka efter en sökväng. Dajna och Bitzi har goda dagar och de är inne var och varannan kväll. Dajna hade en riktigt fin höst ifjol trots den dåliga fågeltillgången. Nils använde henne bland annat när han arbetade som jaktguide och även totalt orutinerade fågeljägare fick skjuta fågel för henne på fina jobb.

Utställning

Jag har jobbat i helgen men Nils och pappa åkte till utställningen i Åsele och ställde ut Stalo och Tilly. Stalo gick det inte så bra för. Han fick bedömningen ”Good” och Nils blev lite besviken. Nils bestämde sig efter att Stalo blivit jaktchampion att han skulle anmäla honom på tre utställningar och nu när de tre är avklarade så har han tre olika bedömningar: ”Very good”, ”Excellent” och nu sist ”Good”. Jag vet inte om det blir några fler utställningar för Stalo nu, utan kanske Nils tänker satsa på att gå jaktprov i Finland och Norge istället. För som en viss person sa lite krasst en gång: ” På jaktprov vet man att man har bra chanser om hunden är duglig men på en utställning är man i den enskilde domarens godtycke”. Till viss mån kan jag hålla med, speciellt då det skiljer sig så mycket åt i bedömningarna i vissa fall. Men mycket beror ju också på hur hunden visas och visar sig just för den aktuella dagen och domaren gör sin bedömning av det han/hon ser, punkt slut. Det gick dock bättre för Tilly som blev tredje bästa tik och fick bedömningen ”Excellent” men inget ck blev det.


Stalo vilar i selen.

Krassliga

Nu har jag varit sjuk i en veckas tid…och än verkar det inte ge med sig. Känner mig både trött och tom i huvudet och hostan är hemsk. I förra veckan var Klara riktigt dålig med hög feber och magsjuka men nu mår hon bättre. Nils är också dålig, det är femte dagen han har feber. Skulle tro att vi fått någon influensa. Men det är inte lönt att klaga, det finns de som har det mycket värre.

I söndags var jag på utställningen i Gideå med Stalo. Det var inte så klokt att åka när man är sjuk men när Nils var sängliggande så bestämde jag mig för att göra ett försök. Stalo fick bedömningen excellent och vi åkte ur som 7:e eller 6:e hund i klassen. Inget Ck blev det. Men med tanke på konkurrensen är jag ändå nöjd. Det var över 30 anmälda hanhundar i jaktklassen och många var väldigt fina. Det var också väldigt roligt att se att det var så många tikar i jaktklass. Det är stor skillnad i jämförelse med ett par år sedan och också många av tikarna var jättefina. Jag hade med mig kameran men jag orkade inte plocka fram den, jag kände mig helt slut på grund av att febern tyvärr.

Idag har jag sparkat en sväng med Klara och vovvarna och bakat semlor. Men jag känner mig inte frisk i kroppen än.

Stalo på jakt

Hundfotografering


Klövkampens Stalo

Förra helgen beslutade vi oss för att försöka ta ett fint kort på Stalo. Det är absolut inte det lättaste att fotografera en hund så resultatet blir någorlunda bra. Trots många bilder blev detta kort det bästa på Stalo. Helt nöjd är jag inte eftersom svansen kunde ha legat bättre. Men han var glad och viftade ideligen på den så tillsist fick detta kort duga.

Någon expert är jag inte men här är några saker jag brukar tänka på när jag ska ta ett kort på hela hunden i profil:

* Fotografera hunden när den är i bra kondition och har fin päls. En hund är aldrig fin om den lossar eller nyss har lossat eller är för tjock eller mager.

*Var tre personer. En som håller hunden, en som fotograferar och en person till som står en bit längre bort och drar hundens uppmärksamhet till sig. På så sätt sträcker hunden upp sig bättre.

*Gå ner på knä och fotografera hunden från marknivå. Ett kort taget snett uppifrån som det blir när man står upp blir inte bra. Försök också att tänka på att ta kortet när hunden står i ”ren” profil rakt framför dig. Detta för att undvika vinklar som kan göra att hunden ser oproportionerlig eller konstig ut.

*Använd om möjligt en kamera som kan ta flera bilder i sekunden. Om hunden är rörlig så är en ”vanlig” kamera oftast för sen, kortet måste tas i precis rätt ögonblick.

*Använd inte blixt. Få bilder blir bra med blixt, använd dagsljuset istället.

*Tänk på bakgrunden. Det är viktigt att bakgrunden inte är för rörig eller mörk. Om så är fallet drar bakgrunden till sig fokus från hunden.

Fajta

I augusti efter hennes senaste löp märkte jag att Fajta började dricka allt mer. Hon magrade och var också väldigt trött och hade inte samma ork som tidigare. Tecknen var tydliga. Jag lånade en blodsockermätare på jobbet och fick det bekräftat. Samtidigt läste jag på om diabetes hos hundar, jag läste allt jag kom över.Tydligen är det väldigt vanligt med diabetes hos jämthundstikar, ungefär var 20:e tik över 7 års ålder drabbas.
   I samrådan med veterinären började jag ge Fajta insulin och kontrollerade blodsockret med jämna mellanrum. Hade hon varit yngre hade jag satsat på att operera bort livmodern på henne. Ungefär hälften av alla tikar tillfrisknar med ett sådant ingrepp, om det görs tidigt i sjukdomsskedet. Men med tanke på hennes ålder ville jag bara att hon skulle få må bra och få en sista fin höst. Det är väldigt riskabelt att jaga med en hund som har diabetes och får insulin, risken finns att hunden får insulinkänning och i värsta fall förlorar medvetandet på grund av hypoglykemi. De dagar jag jagade med Fajta gav jag henne mindre insulin för att undvika just detta, men det är inget som skulle ha fungerat i längden.

Fajta blev dessutom halt mitt i jakten, därför blev det inte många jaktdagar med henne. Hon blev bättre och mer sig själv igen efter ett tag och hon var så glad sista gången jag tog med henne till skogs. Då fick jag även skjuta en älg för henne. Men inte var det samma driv som innan hon blev sjuk. Redan när jag såg de första tecknen började jag ställa in mig på att det var Fajtas sista höst. Jag skämde bort henne och pysslade med henne extra mycket. Det var ändå svårt när Fajta tillsist fick komma till de sälla jaktmarkerna. Jag försöker minnas alla de fina dagar som vi fick tillsammans och glädjas åt de valpar som hon har lämnat efter sig. Hon är ju mamma till både Stalo och Vilda som vi har kvar själva. Men visst känns det tomt, för Fajta var en duktig jakthund och betydde så mycket för mig.

Stalos tredje 1:a pris

Nu har Stalo tagit sitt tredje raka 1:a pris på jaktprov. Efter den senaste tidens dåliga före här hemma bestämde Nils sig för att göra en chansning mot kusten, närmare bestämt i trakterna kring Vännäs. Han gruvade sig lite innan för där hördes det finnas en hel del rådjur och en massa hästhagar och det är Stalo knappast van vid att finna här hemma.

Men det gick bra. Stalo fick tag i en älg efter nästan två timmars sökturer och det stod i upptaget. Efter första stöten bar det iväg över åkrar, vägar och förbi olika gårdar med diverse djur. Men Stalo brydde sig inte om något annat än älgen som tur var och ställde fast den igen. Det hela förlöpte väl, ända missen var väl att Nils aldrig fick möjlighet att kalla in Stalo från ståndet delvis på grund av det skrapiga föret. Sen plumsade Stalo i en större bäck också vilket resulterade i att han blev en enda istapp men han fortsatte förfölja älgen ändå.

Det första jaktprovet Stalo gick blev lite över 70 poäng, men de två senare lutar det åt att det blir över 80 poäng. Nu är det bara spårprovet kvar, sen är han färdig jaktchampion!

Stalo S38490/2008 är stark och bra draghjälp på fjället.

Vilda och halsinfektion

Vilda har haft halsinfektion. Jag märkte på henne sist jag jagade att hon inte var sig lik. Hon skällde inte alls lika tätt som förut och verkade så trött. Det var ingen riktig fart på henne. Vi kollade henne i halsen och såg att halsmandlarna var röda och uppsvullna. Hon hade även lite feber. Efter kontakt med veterinären fick hon antibiotika och snart är kuren över. Det tog nästan en vecka innan hon ens ville skälla i hundgården igen. Vi har flera rävar som stryker kring huset så det brukar vara ett fasligt skällande på natten ibland (hittills i år har Nils skjutit fjorton stycken). Men nu är Vilda sig själv igen, tack och lov. Kanske blir det jakt i helgen, det beror helt på föret. För just nu är det väldigt ”skarrt”. En hård isskorpa som gör det omöjligt att släppa någon hund, tassarna skulle bli förstörda på ett ögonblick.
   Jag har för övrigt hört att det varit många hundar som drabbats av halsinfektion i höst. Även en av pappas hundar, Tilly (ur Fajta och Fisktjärnlidens Burre) har haft halsinfektion. Pappa märkte att hon inte skällde som vanligt när han gick det senaste jaktprovet och när han efteråt fick igen henne såg han att hon var ful i halsen. Tilly gjorde det bra som lyckades skälla ihop till ett första pris ändå.

Jag har inte skrivit så mycket om Fajta i höst, och anledningen är att hon varit sjuk. Jag har skjutit en älg för henne och det kändes bra. Det kan ha varit hennes sista. Jag väntar fortfarande på besked från försäkringsbolaget, och när jag fått besked därifrån kommer jag att skriva om henne. Någon fler valpkull efter Fajta blir det inte, vilket så klart känns väldigt tråkigt.

Klövkampens Stalo

Igår gick Nils och Stalo ytterligare ett jaktprov. Jag kan inte alla detaljer själv eftersom det var ju inte jag som gick.  I början såg det mörkt ut då Stalo förföljde en skenälg väldigt långt. Men han kom tillbaka tillsist och på ett nytt släpp fick han tag i två vuxna älgar. Det stod 90 min i upptaget och sen flöt det på bra. Det blev ett preliminärt första pris. Extra glada är jag och Nils åt att Stalo gick att kalla in från ståndskallet när Nils visslade. Vi vet ju att Stalo är lydig när han själv vill, vill säga.

 

 

Jakthelg

Det är jakt varje helg, mycket tack vare mamma som ställer upp som barnvakt. Det är verkligen härligt att få komma ut. Vilda tar sig mer och mer och hon utvecklas för varje släpp. I helgen skällde hon bland annat ståndskall på en liten älgtjur som valde att ta sin tillflykt till en liten tjärn. Där simmade den runt, runt i säkert en halvtimma medan Vilda sprang efter strandkanten och skällde. Själv var jag långt därifrån men ”såg” det hela på gps-pejlen. När den väl valde att gå upp gick det undan som bara den och Vilda höll efter i nästan två kilometer. Jag fick skymten av älgen men tyvärr aldrig en bra skottchans. Tillslut kom Vilda på en av fabror Nisses klövkampare som hade fulltståndskall på en älgkviga. Det slutade med att Vilda bytte älg och skällde med den andra hunden tills kvigan fälldes. Polletten börjar att trilla ner mer och mer för henne. Hon har inget metodiskt sök ännu men kommer hon på färska spår drar hon iväg. Hade jag fått skjuta en älg till på riktigt ståndskall för henne skulle jag nog försöka satsa på att gå ett jaktprov. Men hon är lite oslipad ännu och det är inte så lätt att hitta tid till allt numera. För övrigt verkar Vildas kullsyskon gå bra. Alla hanhundar har det skjutits älg för och två har dessutom tagit första pris på jaktprov.

Älghund som älghund

Ibland är det så mycket jakt- och älghundsprat så jag nästan får skavsår i öronen. Faktiskt är det så att jag känner en person som fick gå i terapi för att han inte kunde prata om något annat än älghundar och älgjakt. Jag brukar tänka på honom när jaktsurret ekar som mest.
     Det diskuteras väldigt ofta vilken jakthundsras som är bäst och värst. Jag har bara jagat med jämthundar och har inget att annat att jämföra med. Jag är väldigt förtjust i rasen som sådan men det har nog mest att göra med att jag är uppvuxen med dem. 
Jag brukar säga att en bra älghund är en bra älghund oavsett ras.  Sen finns det statistik som visar vilka raser som är mer representerade på jaktprov och så vidare, men det kan vara svårt att avgöra om det har med rasens storlek eller jaktliga förmåga att göra. Sen kan det finnas vissa generella skillnader mellan raserna men man får inte glömma bort att hundar är individer och en duktig älghund arbetar på ungefär samma sätt för att jakten ska lyckas.

Kolgårdens Kolta