Jaktbilder

Nu har senaste numret av Jaktjournalen kommit där reportaget om ”Klövkamparnas rike” finns med. Ni som har läst det kan nog ana att det var en rätt speciell jaktdag där jag hade turen (tack grannlaget Fäboberg) att skjuta en älg. Reportern Calle Bredberg tog en hel del bilder när han var hos oss och har  skickat några av dem dem till mig. Han skrev att det var okej att jag lade ut dem här och jag tänkte att det kunde vara kul för er att se. Men bilderna som är med i tidningen lägger jag tyvärr inte ut. För att se dem får ni lov att köpa en tidning och läsa reportaget i sin helhet.

nastansjo_4461Sambandscentralen beredd! Lotta är en riktig tuffing i skogen och jag måste ju bara få tala om att början av februari blev jag stolt moster till två tvillinggrabbar!

nastansjo_4625Två kalvar som Nils sköt för Klövkampens Stalo dras fram.

nastansjo_5094Passdragning, alltid lika spännande!

nastansjo_4748Det är viktigt att ha bra vind!

nastansjo_5037Klövkampens Koivo som tråkigt nog drabbades av magomvridning och var tvungen att avlivas senare under hösten. Han var en fantastisk jakthund.

nastansjo_4839Lättsamt läge, så ska det vara när hunden gör sitt.

nastansjo_4963Älgen ska tas ur.

nastansjo_4921Koivo slickar runt kulhålet.

nastansjo_4694Jag och Vilda. Vi trivs bra tillsammans i skogen! En liten miss i tidningen var att det stod att Vilda är färdig dubbelchampion -det stämmer inte! Men vem vet, hon kanske kan bli i framtiden.

nastansjo_4641Pappa kör sexhjulingen.

Foton: Calle Bredberg

Älgjakt med ledhund

jaktmedledhundNi som läser min blogg kanske känner igen den större bilden på omslaget på denna bok. Fotot tog jag i höstas en av de sista dagarna på älgjakten och jag skrev att vissa jaktdagar minns man mer än andra. Visserligen är detta en bok om ledhundsjakt och jag jagar själv endast med löshund. Vilken jaktform man föredrar anser jag att man får bestämma själv, det finns inget som är ”rätt” eller ”fel”. Men intresset för ledhundsjakt blir allt vanligare på grund av ökad rovdjursförekomst. Det är inte många jägare som vill riskera livet på sin jaktkamrat genom att släppa den lös i marker där det finns varg. Boken är skriven av den erfarne jägaren och hundmänniskan Björn Ahlstedt. Den ges ut av bokförlaget Settern och finns snart i butik. Boken tar upp allt från valpval, via socialisering, grundlydnad, skogsvana, ledhundsträning och jaktprov, fram till ledhunds­championat och jakt.

Ledhundsjakt ställer höga krav på både hund och jägare. Vid ledhundsjakt går jägaren med ledhunden i band, helt tyst. Hund och förare utgör ett samspelt ekipage. Hunden använder luktsinne, hörsel och syn för att lokalisera älg och leder hundföraren, skytten, fram mot älgen. Detta sker under tystnad. Hunden får inte skälla, gnälla eller flåsa ansträngt och föraren måste vara mycket skicklig på att smyga. Med sitt kroppsspråk förmedlar hunden när den är nära älgen. I detta läge ska jägaren, om det behövs, lägga hunden, för att själv kunna komma i skottposition. All kommunikation mellan förare och hund sker via tecken och kroppsspråk. Visst är det rätt fascinerande att våra älghundar också framgångsrikt går att använda på detta sätt!

”Pimpa”

Ett av Klaras favoritgöra numera är att ”pimpa” eller pimpla som det heter på ren svenska. Sist lät det rätt så kul då Klara förklarade att ”gamm-stor fisken kan hugg när som helst!” när jag frågade om hon inte ville fika. Fast när jag påpekade att hon var en riktigt storfiskare blev hon jättearg och sa att hon inte var någon fiskare utan en ballerina…Sofie tycker mest om att leka med isskopan så hon får ett eget hål att härja med. Blöt blir hon med det kan inte hjälpas! Och när fisken kommer upp är den väldigt intressant när den ligger och sprattlar. Men jag brukar vara rätt snabb att bryta nacken av fiskarna, så de inte behöver ligga och gapa efter syre längre än nödvändigt.

Klara håller stenhårt i spöet och så ropar hon när hon fått napp. Helt otroligt ändå att inte fiskespöet och alltihop åker ner i hålet men hon fixar det. Själv älskar jag att fiska och så länge det nappar spelar det ingen roll vad det är för väder. Men visst är det lite extra om solen lyser och det är öring eller röding man kan få på kroken.

IMG_6183Fisket var bra, till Klaras lycka.

mollyVåra ”nya” hund Molly hänger med. Det är för mycket älg i markerna för att vi ska tordas ha någon av jämthundarna med oss.

IMG_6195Dagens fångst blev en god middag.

Det gäller att passa på…

rav5 rav4 rav3En för ungefär två veckor sedan var det plötsligt -23 och så vackert ute efter alla dessa gråa dagar med tö och slask! Det finns några (om än få) fördelar med att barnen vaknar hur tidigt som helst. Denna morgon tjuvsov Sofie men Klara och jag var vakna. Och vad fick vi se på åteln om inte RÄVEN! Den ska vi ta sade jag till Klara och efter lite trixande och mutande lyckades jag få på Klara hörselkåporna och få henne tyst nog för att jag skulle kunna få iväg ett lyckat skott. Räven föll direkt i skottet, vilken lättnad. Det var inte lika lätt som jag trodde att ha nerver att vänta in det perfekta läget. För jag kände att jag absolut inte ville skadskjuta framför allt på grund av att inte orsaka räven mer lidande än nödvändigt och det hade dessutom blivit besvärligt med eftersök med ungar och allt. Jag har brukat överlåta åteljakten till Nils. Det är nog fler än en gång jag bett honom att inte skjuta när det varit en räv på åteln…för jag tycker att de är fantastiskt fina att se på. Men jag vet ju att det är en utmärkt viltvårdsåtgärd att skjuta en räv då de tar mycket småvilt i markerna. Nu var Nils på jobbet och jag kände att jag inte fick låta chansen gå om intet. Räven var helt obrydd ute på åteln.

Det är mycket mindre räv på åteln i år än ifjol men fyra stycken har det blivit hittills, om man räknar in den jag nu sköt. Och mården som Klara håller i fick vi i fälla för några veckor sedan. När jag ser dessa bilder tycker jag nog Klara är roligast, hennes minspel visar att det krävs lite j-anamma för att skjuta rävar och fånga mårdar!

Nils jakthöst

Efter lite övertalning har Nils blivit allt flitigare med kameran och vi tänkte bjuda på ett axplock av bilder från hans höst. Antal jaktdagar räknar vi inte men det har blivit en hel del för oss bägge två. Nils har skjutit tretton älgar varav tio på ståndskall och haft många fina dagar i skogen. Han jagar mestadels med Stalo och jag med Vilda. Men det händer att vi lånar ”varandras” hundar också, vi har dem ju gemensamt.

Egentligen kan jag tycka att det är lite tråkigt att det inte är Nils själv som skriver detta inlägg, men eftersom han skyr allt som har med datorer att göra (utom möjligtvis blocket då) blir det jag som får skriva det istället. Alla foton nedan har Nils tagit och lite smickrande tycker jag att det är att han sade till mig: ”jag försökte tänka som du, Sara” när han tog dem.

P1030494
Klövkampens Vilda. Det är skjutet sex älgar för henne i höst och hon har även tagit 1:a pris på jaktprov.

P1030501
Härlig morgon.

P1030483
Vilda begraver tänderna i en älgkviga som Nils sköt på ståndskall för henne i tät och risig terräng.

P1030514
Stalo tar igen sig efter en sökrunda. Fjorton älgar fällda åt honom i höst varav tretton på ståndskall.

P1030521

P1030523
Jaktdagen blir lite extra spännande när man vet att det finns oxar i närheten.

P1030526
En älg på väg ur marken.

P1030528Dimma i sänkorna.

P1030557
Under brunstuppehållet var Nils och mina svågrar några dagar i stugan.

P1030560
Nils hamnade också på bild bredvid en mäktig gammal tall.

P1030544

P1030545

P1030551
Att sitta vid en sådan tjäreld är ren livsnjutning!

P1030588
Gusjöns Kampa (Pia-Pia)
P1030502
Vacker morgon.

P1030603
Stalo och en fin älgko.

P1030658
Ekipaget. Nils är väldigt nöjd med banden på hjulingen.

P1030600
Om man tittar lite extra så ser man Vilda simma där ute. Efter att ha skällt på en älg på en liten holme som Nils sköt på långt håll.

P1030612
En jättelik asp.

P1030613
Ko och kalv dras fram. Skjutna av Nils efter ett bra jobb av Stalo.

P1030663
Något suddig bild på Vilda.

P1030629
Nils bror Olle fick skjuta denna fina oxe på gångstånd för Stalo. Den enda älgen som inte blev skjuten på stånd för honom denna höst.

P1030638

P1030648
P1030625

Stalo spanar ut över jaktmarken, redo för en ny dag i skogen.

Vissa jaktdagar

Vissa jaktdagar minns man mer än andra. Förra söndagen var det riktigt kallt när jag steg upp på morgonen och gjorde i ordning jaktsäcken. Minus elva grader visade termometern och det riktigt bet i kinderna när jag klev ut genom dörren. Men så är det med jakt, det går liksom inte att hålla sig hemma även om stugvärmen känns lockande. På förmiddagen hände inget särskilt. Jag gick ensam med Vilda i ett stort område, där två postare var utplacerade i utkanten. Trots att Vilda gjorde några större söksvängar hittade hon ingen älg. Jag såg heller inga färska älgspår i de frusna markerna. Men det var fantastiskt vackert. Solen och kylan medförde att skog och myrar glittrade som av kristall.

Jag hade nästan gått färdigt och meddelande en av passarna att jag var i närheten och att läget var lugnt. Vi hann knappt prata färdigt förrän Vilda började skälla ungefär 300 meter ifrån mig. Jag hörde hur det slog i älghornen och hur det brakade i skogen när älgtjuren tog till flykten. Trots att vinden var bra stod det inte utan drog sig i riktning ifrån mig i sakta gångstånd. Efter ungefär en kilometer blev det stånd en stund för att sedan bli gångstånd igen. Vid det laget verkade det som om Vilda och älgen var på väg ut ur marken. Men så såg jag på pejlen att det vinklade av och for i riktning rakt mot pass 14. Vilda skällde hela tiden och jag väntade bara på smällen. Och lättnaden och glädjen var stor när det sen ekade ett skott i skogen! Anna-Stina meddelade att hon skjutit och när jag kom dit var det bara att ta av mössan och gratulera. En riktigt fin oxe var det med nitton taggar. Vi meddelande resten av laget att en pinntjur var i backen -och gissa om de blev förvånade och glada när de kom och fick se vad det var.
frostvildaalg                     Vilda var riktigt nöjd! Det är lyckat när hunden gör sitt och får utdelning!

vildaalg2                                           Lugga lite hår måste hunden få göra.

annastinaalg2          Skytten Anna-Stina, Vilda och älgen. Jag tycker att det vara alldeles extra kul att det             var Anna-Stina som fick skjuta! Som hundförare beundrar jag alla duktiga                             passkyttar, som dag ut och dag in i väder och oväder sitter och tålmodigt väntar att             något ska hända.

Älgjakt

Det har blivit en hel del älgjakt och det har väl gått både ris och ros. En älg har det blivit för min egen del. Vi har hyfsat bra med älg och det går inte en dag utan att hundarna tar upp. Mest nöjd är jag att Vilda nu känns som en fullfjädrad jakthund. Hon är tre år gammal och har gått från sorkletare första hösten till numera en jakthund med ett otroligt bra sök och tjurig som få. Bland annat hade hon ett fint ståndskall på ko och kalv som hon tog upp mer än 1 1/2 kilometer ifrån mig. Det var så klart på fel mark och när det dessutom var ko och kalv fick de gärna klara sig. Men hon skällde i över 5 timmar på dem.

Första älgjaktsveckan löpte på bra och det är väldigt kul att jaga då hela laget är samlat. Vi avslutade dessutom jaktveckan med en trevlig älgfest! Enda strulet var att min handenhet till Garmin-pejlen inte fungerade. Den tappade halsbandet på mindre än 40 meter. Även pappas handenhet la av men som tur var skickade vi in dem på reparation och nu fungerar de bra.
De två första dagarna på veckan hade vi besök av jaktreportern och fotografen Calle Bredberg. Han följde med mig en dag och hur det gick lär ni nog få läsa om i Jaktjournalen så småningom.

Mest av allt njuter jag av ändå av att vara ute i skogen. Det är verkligen något beroendeframkallande över det. Jakt är fantastiskt som bjuder på natur, spänning, lugn och kamratskap på en samma gång. Jag älskar att vara hundförare. Att bara få gå och lyssna, känna och se. Så här på hösten är det ibland så vacker att det nästan gör ont. Jag har inte tagit så mycket bilder denna höst men här kommer några stycken. Två av dem har Calle Bredberg tagit.

nastansjo_4694Jag och Vilda. Foto:Calle Bredberg

IMG_5565IMG_5584

IMG_5551Förra veckan bjöd inte på något trevligt jaktväder då det blåste ordentligt och ömsom spöregnade. Jaktkläderna blev ordentligt satt på prov och jag kan bara konstatera att de inte höll vattentätt!
IMG_5629Klövkampens Vilda

IMG_5654Det är en fröjd att få gå i riktigt gammal skog.

nastansjo_4659Jaktlaget samlat (saknas två man på fotot). Ett toppen gäng och givetvis bara Klövkampens hundar. Foto: Calle Bredberg

IMG_5573Klövkampens Stalo får vila ut efter ha skällt en ensam ko i över 6 timmar. Tillslut fick han lön för mödan då älgen fälldes.

IMG_5653Det är otroligt mycket blåbär i skogen i år. Har aldrig sett så mycket och på ställen där man knappt trodde det skulle finnas. Ibland är blåbärsriset så tungt av bär att det ligger platt efter marken.

IMG_5666Utsikt från ”Gubbslättmyra”, strax nedanför Björnberget.

Fågeljaktspremiär

Innan älgjakten med stort Ä dragit igång har jag och Nils hunnit med en sväng på fågeljakts premiär. I år känns det lite ledsamt just med fågeljakten eftersom Dajna nu är i hundhimlen. Jag ska skriva mer om henne sedan men för tillfället har vi bara Bitzi, som är elva år gammal att jaga med. Hon är vid god vigör men det märks att hon inte har samma krafter som förr. Ändå blev både jag och Nils positivt överraskade. Bitzi presterade två fina ståndskall och Nils fick skjuta en ungtupp. Jag trodde knappt att det var sant när jag hörde hur hon började skälla och såg vilka söksvängar hon gjorde, den gamla donnan! Jaktiver det har hon verkligen och hon är så otroligt rutinerad att det är en fröjd att jaga med henne.

IMG_5500Nils.

IMG_5504

IMG_5505Här var det hon fick upp första fågeln. Typiska tjädermarker.

IMG_5513Hösten har börjat visa sig men än är den inte i sin fulla prakt.

IMG_5514Bitzi drar iväg över gräsmyren.

IMG_5515

IMG_5518IMG_0954En tupp blev det.

IMG_5520Jag bar Tikkan och Nils bar Drillingen.IMG_5507Jag försökte pigga upp stämningen lite genom att snusa Nils i nacken med min vältrimmade mustasch. Men han uppskattade den inte lika mycket som jag!

IMG_5521Denna dag var det helt omöjligt att få till ett kort på Bitzi, hon var så jaktsugen att hon aldrig höll sig stilla.

IMG_5525 IMG_5526

Skogsutflykt

Sista dagen på Nils semester gjorde vi en liten utflykt. Klara gjorde det bra, hon bar sin egen ryggsäck och gnällde inte en enda gång trots att hon fick gå hela vägen dit själv. På hemvägen fick hon åka på pappas axlar för då bar det uppför. IMG_5278 ”Pappa stark” jublade Klara och extra glad var hon över björkriset jag gav henne så hon kunde vifta bort myggen.IMG_5255Självklart följde lilla Pia-Pia (Gusjöns Kruta) med. IMG_5261 Klara tittar på när Pia-Pia dricker. IMG_5262 Sofie sitter bra i bärstolen. Hon tyckte det var riktigt roligt att sitta i den och guppa när vi gick. IMG_5258 Nils och Sofie IMG_5264 IMG_5277 Förstklassiga mackor i mackjärnet kan jag intyga! IMG_5286 På vägen hem gick vi förbi grottan där Bergatrollet bor. Klara tyckte det var väldigt spännande.

Kvällsfiske

Igår kväll hade vi turen att svärmor vaktade barnen medan de sov och vi passade på att åka ut på lite kvällsfiske med min lillasyster och karl. De har en stor båt och riktigt fin fiskeutrustning. Jag tror den skulle passa utmärkt till att fånga Blue Marlin. Men denna kväll var vi ute efter röding så klart.

Nu är det så att en av Sveriges största fiskodlingar för fjällröding finns i Malgomajsjön. Umlax har kassodlingar där för både fjällröding och regnbågslax. Naturligtvis kan man diskutera miljöaspekter och även djuretiska aspekter med kassodling av fisk, själv föredrar jag vildfångad fisk. Men anläggningarna medför arbetstillfällen till orten, vilket sannerligen är en bristvara. Och vi som bor här kan så klart inte låta bli att dra nytta av de effekter odlingen för med sig. Fisket i sjön är numera väldigt bra och rätt så mycket mer spännande än vad det var förut. Nu när man vet att det kan smälla på riktigt stora fiskar! Man kan väl inte kalla det fjällfiske direkt men det är kul!

IMG_5065Kapten Haddock.IMG_5078 Den norrländska sommaren bjuder på ett fantastiskt ljus klockan 01.00 på natten. IMG_5066 Spännande att vänta på första hugget!
IMG_5105 IMG_5112Två fina fiskar! Så klart fanns en våg med på båten och två kilo vägde varje fisk. Blir en god middag det!

En till…!

Även i år ska familjen få tillökning, nämligen med en liten jämthundstik. Stalo har blivit pappa till sex små valpar och vi har bestämt oss för att behålla parningsvalpen. Vi tror mycket på kombinationen och på stamtavlan ser det väldigt bra ut. Det ska bli riktigt roligt med en liten valp i huset!

Förra veckan var vi och tittade på dem och inte blir det lätt att välja! Det är två hanhundar och fyra tikar i kullen. Krut, Kodiak, Kruta, Kämpa, Kampa och Koda ska de heta. Två björnar är skjutna efter Stalo och han har tagit tre raka ettor på jaktprov. Tiken Aqua har två tvåor på jaktprov och fått cert på utställning och är en riktigt jaktmaskin. Hennes tjurighet och jaktlust är omtalad i bygden. Det är bland annat en av anledningarna till varför vi valt att behålla en valp, att det är mycket jakt i båda föräldrarna. Så vitt jag vet finns det ännu några otingade valpar, så den som är intresserad av valp kan höra av sig till Mikael J. på 070-6039575.

IMG_4818

IMG_4805

IMG_4821

Luft!

IMG_4583

Efter en rätt besvärlig vecka med förkylning kombinerat med en långdragen magsjuka för hela familjen kände jag mig som en fisk på torra land som gapar efter luft! Därför var det underbart när det var strålande väder hela helgen och vi tillbringade halva dagarna med att vara ute. Sofie sov otroligt gott i skoterpulkan medan Klara fick dra upp sina första abborrar och hon tyckte de var läskiga. Faktiskt så läskiga att hon vägrade att ta i dem. Kanske lika bra då abborrar är rätt taggiga. Jag tog några riktigt fina bilder på Klara och Nils när de drog upp en liten fisk, men när jag kollade igenom bilderna sen visade det sig att jag ställt in kameran heltokigt så bilderna gick inte att använda. Typiskt.
Trevliga dagar hade vi i alla fall med goda vänner, hundar, varm choklad och klämmackor. Och fler sådana dagar väntar, underbara vårvinter!

IMG_4561Det blir kanske inte några långvariga fiskestunder för egen del, men det är mysigt med dessa små som skuttar kring benen på oss vuxna.

IMG_4576Två fina norrbottenspetsar och så gamla Bitzi var med under lördagen. Bitzi var måttligt road över de två busiga vita spetsarna. Tillslut blev även denna lilla buse lugn och bet i godan ro på en pinne.

Mård i fällorna

Nils har haft ännu en lyckad fångst. Det var -30 på morgonen men det blev mildare fram på dagen. Denna gång blev det fyra fina mårdar. Totalt har det nu blivit nio mårdar, det är många räddade tjäder- och orrkycklingar.

P1030382En av mårdarna.

P1030383Det var gott om järvspår på skogen

P1030373 En järvdödad ren. Rovdjuren och korparna har haft kalas.
P1030380Gamla Bitzi fick följa med, bägge finskspetsarna älskar att åka skoter.

Vargcirkus

Snart vet man knappt vad som är upp och ner i denna vargcirkus. Ren parodi på svensk politik. Är det så här svensk rovdjursförvaltning kommer att gå till i framtiden? Och det gäller ju en enda varg! På tisdagen läser jag dessa vettiga ord av Maria Ågren generaldirektör Naturvårdsverket och strax därefter kommer nyheter om att vargjakten stoppats av Förvaltningsrätten i Stockholm.

Rovdjuren och framförallt varg är en fråga som engagerar många. Men vargdebatten har gått helt överstyr. Hot, personangrepp, falska anklagelser, diskriminering och påspädda fördomar. Personligen tycker jag att det faktiskt är hemskt att vi lever i ett samhälle där en artikel om att en varg ska avlivas får fler ångande kommentarer än en artikel om att människor dör ensamma på äldreboenden på grund av personalbrist. Att vissa kan tycka att det är helt okej att uppmana att skjuta ner en helikopter med besättning för förhindra en skyddsjakt av varg utan att nämvärt fundera kring att då skulle minst två människor dö på kuppen. Att en enda varg får kosta fyra miljoner kronor i sövningar och flyttningar, bevakning, ersättningar till samebyar (vargtiken har ensam rivit 26 renar sedan varghanen avlivades och medför en nästintill omöjlig renskötsel i området) samt all kostnad och tid för överklaganden och beslutprocesser hit och dit.

En enda varg får kosta över fyra miljoner kronor. Medan en ambulans som kostar
ca 1,5-2  miljoner kronor per år och som räddar LIV/MÄNNISKOR några mil från det område där vargen befinner sig dras in. Jag vet att det är olika budgetar och system m.m. men i det stora hela tyder det på en snedfördelning någonstans. Är vargen är viktigare än människorna på landsbygden? En vettig rovdjursförvaltning måste vara förankrad där rovdjuren finns för att vara hållbar och det behövs en ordentlig socioekonomisk utredning i vargfrågan. Dessutom kan ingenting fungera om varje beslut överklagas och ska prövas i domstol fram och tillbaka.

Någostans och på något sätt måste båda sidor mötas. Det går inte att förespråka en nollvision irån jägarhåll, det kommer aldrig att gå igenom eller fungera i debatter. Själv anser jag att Jägareförbundets ståndpunkt om en stam 150 vargar är fullt acceptabel. Likaväl måste bevarandesidan/vargförespråkarna inse att vad en stor vargstam skulle få för konsekvenser, ta ett helhetsansvar och bland annat inte slösa skattepengar på en massa överklaganden och inse att inte alla vargar kan leva. De som ställer till med för stora problem måste avlivas. Människor på landsbygden som drabbas av vargen och människor med en mer jordnära verklighet i sina åsikter i denna fråga börjar allvarligt tröttna på krånglig byråkrati och akademiker och vargvänner som mestadels bor i städer som styr över frågor de inte har någon naturlig förankring i.