Härlig dag

Idag har vi en riktig toppendag. Det är så milt och vackert ute, vintern visar sig från sin allra bästa sida. Vi har skottat snö, jag och Klara och när vi var färdiga och hämtade in posten fick vi en överrasskning. Ett paket med rökt vildsvin, rådjur och en egenhändigt gjord korv innehöll det. Tack så mycket Carl-Hilding! Det blev en perfekt lunch tillsammans med brödet vi bakat på morgonen.

IMG_4232

Så här blå var himlen idag.

IMG_4245

Vi hade lite fågelskådning. Klarar tycker att det är väldigt spännande men har svårt att vara still så klart. Det är inte lätt att skilja Talltitan och Entitan åt, men jag tror att detta är en Talltita eftersom de sjunger lite olika. Fast säker är jag ju inte, till och med erfarna ornitologer brukar ha besvär med dessa har jag för mig! Kanske lättast att bara säga Tita, kort och gott.

IMG_4251Sen dök hackspetten upp och då kunde inte Klara hålla sig längre! Hon ropade förtjust och alla fåglar flög sin kos.
IMG_4255Vi gick in och åt en lämplig lunch istället. Vardagslyx med rökt viltkött, hembakt och kokta ägg. Äggen har jag tur att få köpa för en billig peng av en familj som har hönor, jag tycker det är så kul med en höna som värper mintgröna ägg! För övrigt har jag nog ordnat ett lämpligt hönshus nu, som vi ska ställa iordning till sommaren.

Sår i skogen

Just nu är jag lite beklämd. Ett stort skifte med gammal fin skog har avverkats där jag jagar. Det var skog som låg alldeles intill Ängesbäcken och där älgarna brukade brunsta varje år, det var dessutom gott om gråfågel och olika svampar, örter och andra växter där. Det var också där den tretåiga hackspetten höll till. Jag älskade att gå där efter bäcken mellan de glesa gamla granstammarna men nu är allt borta. Visst förstår jag att avverkningsklar skog måste tas men ibland önskar jag att det kunde göras på ett annat sätt än att lämna ett 60 hektar stort gapande sår i skogen. 
    Jag är väldigt glad att vi även arrenderar mark som ligger inom ett reservat. För den gammelskogen kommer åtminstone få vara kvar. Det är inte på många ställen nu som man har möjligheten att få gå eller jaga i riktigt gammal granskog.

Jag vill passa på att tipsa om en tänkvärd bok som heter ”Skogen vi ärvde” av Maciej Zaremba. Orkar ni inte läsa hela boken kan ni läsa detta, en artikel av författaren i fråga och här hittar ni övriga artiklar i samma serie i DN.IMG_0219

Novembersol

Nu börjar dagarna bli allt kortare här uppe. Det gäller att ta tillvara på de dagar då solen skiner. Solen stiger inte högt på himlen men idag kände jag faktiskt att solens strålar fortfarande värmer lite. Det var kallt och klart och väldigt vackert när vi tog en liten promenad.

Dimforsen

För någon vecka sedan besökte vi Dimforsen som är en fors i Kultsjöån. Där var det riktigt mycket vatten som brusade över stenarna. Kultsjöån rinner mellan Kultsjön och Malgomaj. Den är dämd vid Kultsjön och vattnet leds till Stalons kraftverk. Under sommaren släpps vattnet på så att Kultsjöån och dess forsar, bland annat Trappstegsforsen, Bieliteforsen och Dimforsen återfår en del av sin forna glans.

Sköna maj

På lördagsorgonen när jag gick min promenad efter jag kommit hem från jobbet kunde jag inte låta bli att undra var våren tagit vägen. Allt var vitt och väldigt tyst. Inte ens alla nyanläda björk- och koltrastar gav ett endaste ljud ifrån sig. Ifjol den här tiden var gården krattad och det blommade krokusar i rabatten. Nu är rabatten inte knappt framtinad. Nej, nu tycker jag det är dags för strålade sol och dagar då jag kan hänga tvätten ute. Men den som väntar på något gott…som det så fint heter.

 

Svampar

Är det något jag önskar att jag var bättre på så är det svampar. Jag kan bara de allra vanligaste sorterna och jag plockar bara taggsvamp och kantareller. Soppar tycker jag oftast ser så maskätna ut på undersidan…Men man kan ju alltid bli bättre. Den här svampen är lättast att känna igen av alla så klart. Flugsvamp användes förr som medel mot vägglöss och att man kan få hallucinationer, kramper och illamående om man äter dem -vilket man naturligtvis inte ska göra…

Fjälltolta


Fjälltolta/Järja, Lactuca Alpina

Den som lever i fjällnära miljö vet naturligtvis vad fjälltolta är, den kallas ibland även för Järja. Fjälltolta är en korgblommig växt med blåvioletta blommor som blommar juli-augusti. Stjälkarna kan bli nästan två meter höga och de växer ofta i täta bestånd. Hela växten innehåller en vit mjölksaft som är mycket besk. Jag har läst någonstans att björnar gillar att äta tolta, och om korna åt den blev mjölken besk. Till människoföda användes toltan förr till något som vi kallar gompa. Då använde man sig av främst unga blad och stjälkmärgen som fick hettas upp tillsammans med Ängssyra och Fjällkvanne/Angelikstutn´. När bladen blivit mjuka fick växtmassan fick kallna och hackades sedan upp. Därefter slog man på tjockmjölk eller långfil och blandningen sattes undan för att syrningen skulle ske. Efter syrningen (vet inte exakt hur lång tid det tar) åt man blandningen med mjölk eller grädde, samerna använde förstås renmjölk. Jag har inte smakat eller gjort detta själv men farmor säger att det är väldigt beskt…Kanske något att testa i sommar. Har ni ätit gompa?

Vit jul

Vi har det bra här i Norrlands inland. Här är vi en riktigt fin och vit jul, precis som det ska vara. Nu under julhelgen ska troligtvis timmerbastun eldas upp och då ska jag minsann göra en fin snöängel i snön!

Lite varianter av snö, inte lika många som det samiska språket har eller eskimåerna heller för del delen, men några stycken i alla fall: Dagsmeja, Firn, Klubbsnö/Klibbsnö, Konstsnö, Kramsnö, Nysnö, Pudersnö, Skare, Snöslask, Blötsnö, Spårsnö, Issnö, Drivsnö…kan ni några fler? 


Upplega i granskogen

Tallen

Tallen är heter en Ica-butik här i Vilhelmina. Jag undrar om det inte är samma tall som denna som pryder den gamla ytterdörren. Fotot tog jag en höstmorgon nu i år, när jag var på väg hem till byn för att jaga.

Kort fakta om tallen
Tallen är näst efter granen vårt vanligaste barrträd. Stammen som vid gynnsam växt blir mastlikt, rak och kvistfri ända upp till barrkronan. Tallens barrdräkt är mera grå- eller blågrön än granens. På stammens övre hälft har tallen en gulröd bark. Tallen kan bli mycket gammal. Den äldsta tall som påträffats i Sverige var 757 år gammal. Tallen kan nå en höjd av drygt 40 meter och få en stamomkrets på över fyra meter.
Tallen har en så kallad pålrot och trivs på nästan all slags mark. Eftersom tallens rotsystem är djupare och grönkronan mindre än granens är tallen mer stormast än granen. Allra bäst trivs tallen på varm, torr, mager jordmån till exempel morän- eller krossgrus. Lingon och renlav är karaktärsväxter för den högväxta, ljusa tallskogen.

På myrar blir tallen dvärgartat liten och kallas martall. En sådan kan fortfarande vid 50 års ålder vara endast av manshöjd och ha en stam som inte är grövre än en vanlig spatserkäpp. I folktron tänkte man sig att maran hade ridit trädet, vilket kan förklara namnet. Även i skärgårdsmiljö förekommer martallar. Till skillnad från martallar i myrmark är dessa påtagligt formade av vind och är ofta mycket lågväxta, så kallade kryptallar.

Nya årsskott, tallstrunt, kan ätas från maj till juni. Av barren och den gröna innerbarken kan man göra en c-vitaminrik dekokt. Mjuka rötter från unga tallar, som är mindre än 50 centimeter höga, kan ätas efter kokning. Förr användes även innerbarken till barkbröd. Kådan är antiseptisk, antibakteriell och är även effektiv mot vissa svampinfektioner. Torkad tallkåda mals till pulver och blandas med alkohol. De aktiva ämnena i kådan löses i alkoholen och lösningen kan silas efter ett par veckor. Tallkåda var förr en av de aktiva ingredienserna i deodorant. Tallbarrsolja kan utvinnas igenom ångdestillering av tallbarr och har liknande egenskaper.
Tallens avverkas normalt vid 90-150 års ålder. Virke från tall kallas furu. Furu är fastare och hårdare än granvirke och är genom sin kådhalt mycket hållbart, särskilt tallens kärnved (källor: wikipedia, skogsservice.se, denvirtuellafloran.se)

Första snön


Ifjol har jag skrivit att den första snön kom den 20 oktober, alltså exakt en månad tidigare än i år. Den dagen var det så här fint.

I morse när vi gick upp var det alldeles vitt och snöade lätt. Den första riktiga snön har kommit. Det har varit ganska grått ute idag och ikväll övergick snöandet till underkylt regn. Jag har inte alls haft något emot att snön låtit vänta på sig. Efter en regning start har hösten varit fin och mild. Vintern här är tillräckligt lång ändå och för jaktens skull har det milda vädret inte alls varit dumt. Inte för djuren i skogen heller. Men visst är det vackert när snön kommer och lyser upp i novembermörkret!

Listig som en…

Förra veckan fick vi se något lustigt. Mitt på blanka dagen var det en räv som balanserade i rönnbersån och försökte roffa åt sig av ett stycke älgtalg som jag hängt ut till fåglarna.


Den lyckades få loss en bit till slut.

Träd i vila

Igår blåste det och ett tag var det riktig snöstorm ute, det var lapphandskar som yrde omkring i vinden. Men snön tinade fort och idag har det varit en fin dag. Nu när alla löv ramlat till marken och lämnat grenarna kala och innan snön lagt sig är det ganska grått ute. Det är liksom en mellanperiod, nu är naturen redo för den långa vintern och bara väntar på att den ska komma. 
   De flesta av er vet det redan och jag är ingen expert, det här får man ju lära sig redan på småskolan. Men kortfattat så tappar träden sina löv för att spara på vatten och energi och undvika frostskador under höst och vinter. De gröna löven behövs under sommaren för att trädet ska kunna utföra fotosyntesen. Genom fotosyntesen tar trädet upp vatten och mineraler från jorden via sina rötter och bladen omvandlar solljus och koldioxid till energi och syre (koldioxid +vatten +mineraler = kolhydrater +syre). Det som är allra mest spännande tycker jag är att ett träd startar sin lövfällning på ungefär samma datum varje år och att träden tycks ha en inre genetisk kalender. Visste ni föressten att två aspar är lika genetiskt olika som skillnaden mellan människa och schimpans.
    Under sommaren går trädets sav ut i bladen men när dagarna blir kortare drar trädet tillbaka saven och andra näringsämnen och löven fälls. Det är det minskade solljuset och dygnsrytmen som startar lövfällningsprocessen. Kyla påverkar inte när det är dags för lövfällningen, men kyla gör att den går fortare när den väl startat. .
    Anledningen till att löven får så vackra färger är att det gröna klorofyllet bryts ner för att trädet vill ta till vara på olika näringsämnen (framförallt kväve) när det drar tillbaka saven. Klorofyllet har en kraftfull  grön färg och när det försvinner så lämnar det plats åt de gula och röda ämnena som faktiskt funnits där hela tiden.

Nu är grenarna kala.

Skogens Hattifnattar

Ibland undrar jag om det kanske var trumpetlaven som inspirerade Tove Jansson till att skapa Hattifnattarna. Helt lika är de kanske inte men jag brukar tänka mig dessa som skogens små Hattifnattar. Fast jag har inte märkt att tumpetlaven blir elektrisk vid åskväder som om de riktiga hattifnattarna blir. För övrigt så älskar jag Mumtintrollen och jag var dessutom hemligt förälskad i snusmumriken när jag var liten.

Inte tomhänt

Jag brukar resonera som så att jag inte ska komma tomhänt från skogen, försöka i varje fall. Vare sig det gäller bär, svamp, mossa till någon prydnadsgrej eller rent av ett vilt om det är jaktsäsong. När jag var ute sist plockade jag mängder med taggsvamp. Den är verkligt god att ha i grytor, steka eller bara göra en vanlig svampsås av. Det finns nästan lika mycket svamp som lämmel och sork i skogen i år.

Så här ser den ut, taggsvampen

Den är lätt att känna igen på grund av dess karaktäristiska undersida (mina smutsiga fingrar får ni ha överseende med).