Kisa mot solen

En gång var det en äldre man som tyckte att jag såg väl ung ut för att vara sjuksköterska (det var när jag var nyutexaminerad). Han tog tag i mina händer och studerade dem noga. Vände och vred på mina små i hans stora torra. Efter en stund nickade han belåtet och sade ”Inga långa naglar här int, de ä ett gott tecken på e kvinnfolk”. Han berättade att hans far sagt till honom att aldrig förälska sig i en kvinna med långa naglar. ”De ä för att de ä ett bevis för att dom int dug till å arbet” fortsatte han.
   Jag iddes inte berätta för honom att inom vården får man inte ha långa och målade naglar eftersom det lätt hopar sig bakterier där under. Men jag kunde ju inte låta bli att fråga honom om han hittat en sådan kvinna att förälska sig i. Det hade han och de hade fått tre barn tillsammans.

Jag brukar tänka på den mannens ord ibland när jag tittar på mina egna händer. Det han sade tröstar mig lite för mina händer är redan rynkiga och fulla med ärr. Jag kommer säkert att se gammal ut redan när jag är relativt ung men det bekommer mig faktiskt inte särskilt mycket. Idag är det nästan som om det är något skamligt med att åldras, det som är helt naturligt. Man ska vara ung, vacker och framgångsrik för att räknas och synas. Det är bättre att se konstgjord än gammal ut. Jag tycker att de äldre har en enorm livskunskap som unga människor många gånger avfärdar. Dessutom verkar vi allt för ofta glömma bort att vi alla kommer att bli gamla, om vi har tur. Vi går själva med rullator en dag. 
     När jag blir gammal hoppas jag att jag blir en sån där tant som på ”pensionärsjävlar”, ni vet. Som chockar med att prata snusk i mobilen eller som envisas med att spela dataspel på nätterna eller gå barfota på gräsmattan. Och när mina barnbarn frågar mig varför jag är så rynkig ska jag säga att det är för att jag har kisat mot solen så mycket.

Genustänk

Jag har alltid tyckt att det är viktigt och även intressant att fundera kring och tänka på hur människor blir bemötta på grund av sitt kön och vilka föreställningar vi själva har. Jag upptäcker själv att jag flera gånger faller in det gamla mönstret, men genom att vara medveten om det kan jag jobba med det och försöka förstå varför.
    Det finns en familj i Kanada som vägrat avslöja könet på sitt barn. Föräldrarna menar att de inte vill tvinga på sitt barn en könsidentitet utan låta barnet upptäcka det själv. Det blev naturligtvis folkstorm och föräldrarna mötte hård kritik. Även personer som Underbaraclara fick ta emot kritik och ständiga förfrågningar när hon inte avslöjade könet på sitt barn och häftiga bloggerskan Lady Dahmer får också fördömanden bland annat för att hennes dotter inte visste om att hon var en ”flicka” innan hon började dagis.

Personligen tycker jag att det är skrämmande att vi redan direkt efter födseln behandlar pojkar och flickor så olika. Varför ska vi befästa könsroller på barnen som de ännu inte har? Kön föds man med men inte en könsroll. Själv hade jag ingen aning om vilket kön barnet hade när det låg i magen. Jag fick många förfrågningar och det var till och med en person som sade till mig att jag borde veta. För jag var ju mamman (pappan förväntades inte ha lika noga koll). Men jag visste inte alls och jag hade heller inte något annat önskemål annat än att barnet skulle må bra. När Klara kom var det självklart att det var hon som legat därinne hela tiden och det känns helt fantastisk att vara hennes mamma. Jag skulle aldrig ha orkat hålla barnets kön hemligt men jag kan inte låta bli att tycka att det är fascinerade och bra att det finns människor som kan det. För att det skapar debatt och för att det förhoppningsvis väcker en tanke hos oss andra om varför det är så viktigt egentligen att veta barnets kön. Ett barn är en ny liten människa och individ, räcker inte det?
     En gång när jag var ensam hemma med Klara fick jag besök av en manlig bekant. Han menade naturligtvis inget illa men jag reagerade på när han sade i smått medlidande ton att Nils måste vara besviken för att det inte blev en liten jägare (liktydligt med pojke). Jag svarade att vi är hur lyckliga som helst över vår dotter och Klara kan bli minst lika mycket jägare som vilken kille som helst och vill hon att inte jaga så är det helt okej. Det är hon själv som kommer att bestämma det. Det jag reagerade på var dels den absurda föreställningen om att Nils skulle vara besviken över sitt barn för att hon är en flicka och dels den gamla fördomen om att det bara är killar som kan jaga (den mannen visste tydligen inte att jag sköt betydligt fler älgar än Nils ifjol, då jag dessutom var gravid).

Att tänka i ett genusperspektiv handlar inte om att klä flickor i blått och pojkar i rosa. Klara har plagg i båda färger och jag tycker att rosa är en fin färg. Det händer också att jag klär henne i klänning och strumpbyxor. För mig handlar det om att uppfostra ett barn som i första hand ser människor som människor, inte uppdelat i kön. Och ett barn som lärt sig att få uppskattning för sina handlingar och inte sitt yttre. Jag tycker inte om att flickor redan som små betydligt oftare får beröm över hur de ser ut och vilka kläder de har, än de får beröm för vad de faktiskt gör. En pojke som bygger ett torn av lego får beröm över hur duktig han är som kan bygga så högt. Men vem berömmer en flicka för att hon leker med sina dockor och skapar relationer?.
    Kvinnor och män är olika rent biologiskt och det finns mycket i vårt beteende som bottnar i det. Inget fel i det, det är snarare så att det är olikheterna som ska värdesättas och de ska vara värda lika mycket. Men mycket av vårt beteende är också socialt betingat. Små barn möts av olika förväntningar och vi vuxna (och även andra barn) bekräftar deras beteenden positivt eller negativt. En pojke som beter sig ”som en flicka” korrigeras och tvärtom. Och barnen i sin tur plockar upp omgivningens reaktioner och lär sig snabbt hur de ska bete sig för att uppfattas som ”rätt”.
    Klara kommer att veta om att hon är en flicka och hon kommer att upptäcka det själv utan att jag bäddar in henne i ett ”rosa moln” innan hon ens själv har bett om det. Jag vill att hon ska vara stolt över sitt kön, men framför allt vill jag att hon ska vara stolt över att vara den hon är.

Falukorvsätaren är lika grym

Ekologiskt kött på väg, miljövänlig transport dessutom (min grymma syster Lotta sköt för övrigt denna älg ifjol).

Häromdagen fick jag frågan om det inte är grymt att skjuta en älg och framför allt då en gullig älgkalv. Tänk på älgmamman som blir ensam kvar! Detta får man som jägare höra lite nu och då. Oftast brukar jag då komma med en motfråga: ”Tycker du om hamburgare eller falukorv eller rent av lösviktsgodis?” I så gott som alla fall svarar dessa personer ja. Då brukar jag helt enkelt säga att jag tycker att det är hyckleri att tycka att en jägare är grym som skjuter ett djur om man själv kan stoppa i sig kött som man köpt i butik. För då bidrar man till en industri som är långt mycket grymmare mot djuren än vad jag är då jag skjuter en älg som levt fritt i skogen.
     Själv köper jag aldrig kött i butik. Jag äter så gott som uteslutande älgkött, fläsk från våra egna grisar och fisk som vi fiskat själva. Äter vi ute tar jag ett vegetariskt alternativ, både för att jag inte vill bidra till en industri som jag inte sympatiserar med men också för att jag inte gillar så mycket annat kött än älgkött.
    Det är inte alla förunnat att ha den möjligheten att leva som vi gör, det vet jag. Jag vet och förstår också att långt ifrån alla människor vill eller klarar av att döda ett djur. Men äter man till exempel en hamburgare, kycklinglår eller skinksmörgås bidrar man indirekt till att djur dör. Det verkar alltför många glömma bort. Personligen kan jag tycka att det är skenhelighet att äta och försöka inbilla sig att lammsteken inte en gång var ett sött lamm som slaktats för att man ska kunna äta en god söndagsmiddag och samtidigt förfäras över blodtörstiga jägare.
    När mamma och pappa hade besök av två små barn vägrade de att äta köttet som mamma lagade. Det var nämligen så att de fick se när hon skar upp köttbiten och de tyckte att det såg äckligt ut. De hade nog aldrig ätit annat än färdigjorda köttbullar tidigare. Barn växer upp i miljöer där djur och kött inte hänger ihop. Det är inte så svårt att förstå eftersom de aldrig fått se eller lära sig hur det faktiskt fungerar. Djur är de gulliga varelser man ser på film eller på djurparken. Köttet däremot är något som pappa eller mamma handlar i köttdisken på Ica. Hur det egentligen kom dit är inget som de funderar på och inget som någon upplyser dem om heller.

Jag tycker att personer som kritiserar jakt och ändå äter kött borde ta sig en funderare och jag önskar att de som köper kött skulle välja ekologiska och lokalproducerade alternativ, i den mån det är möjligt. Bara i år har mer än var tionde grisbonde i Sverige lagt ner på grund av att människor väljer att köpa billigare kött från andra länder. Hur behandlas djuren i många av dessa länder…? Det finns anledningar till varför det utländska köttet så billigt. Tacka vet jag jakt som ger tillång till det mest ekologiska kött som finns, nämligen vilt.

EU och vargjakt

Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen, WWF och Djurskyddet anmälde Sverige till EU- kommissionen efter licensjakten på varg 2010. Kommissionen har kommit fram till att Sverige bryter mot EU:s naturskyddslagstifning.Vad jag har förstått är det fyra punkter som kommissionen kritiserar:

1. Licensjakten. Direkt varför de motsätter sig jakten är diffust. Vargstammen i Sverige ökar även fast vi infört licensjakt.
2. Kommissionen vill se åtgärder för att minska inaveln i den svenska vargstammen. Denna diskussion pågår för fullt och man har även flyttat vargar i syfte att minska inaveln under våren så denna punkt borde vara löst.
3. Kommissionen anser att Sverige behöver en förvaltningsplan för varg. Det är ett rimligt krav.
4. Sista punkten handlar om att Sverige inte kan ha ett ”tak” för vargstammen.

Sverige har till den 17 augusti på sig att förklara och motivera den svenska licensjakten på varg. Efter den 17 augusti avgör miljökommissionären Janez Potocnik om han tänker dra Sverige inför EU-domstolen eller ej. Om en stämning lämnas in kan det innebära att EU sätter stopp för den svenska licensjakten på varg. Men om en stämning lämnas in bör man ta i beaktande att domstolen då gör en helt ny utredning och det är omöjligt att veta eventuell utgång.
   Förra veckan besökte delegater från EU kommissionen Sverige för att studera den svenska vargförvaltningen. Representanter från Jägareförbundet, LRF, samerna, fäbodbrukarna och även en representant från jakthundklubbarna träffade kommissionen för att delge sin syn på vargproblematiken. Jag hoppas att det gick bra och att kommissionen tog till sig vad som sades.
   Mest av allt bävar jag för vad det innebär att EU kan besluta hur Sveriges rovdjurspolitik ska se ut. Det är helt enkelt inte klokt och väldigt oroande (men så var jag emot EU från första början och det står jag gärna för). Det är viktigt att vår regering tar strid för vår rätt att själva bestämma över vår vargförvaltning. Jag anser att rovdjursförvaltningen bör ske lokalt i största möjligaste mån och inte långt ute i periferin av några ämbetsmän/kvinnor i Bryssel. Jag önskar en rovdjursförvaltning med hänsyn till rovdjuren men också, i betydligt större utsträckning än i dagslaget, en förvaltning med hänsyn till de människor som lever i de områden där rovdjuren finns.

Internationella kvinnodagen

Idag är det inte bara fettisdagen utan ännu viktigare internationella kvinnodagen. Jag citerar mig själv från ifjol:

Fortfarande får män generellt högre lön än kvinnor för samma arbete. Varannan kvinna över femton år i Sverige har utsatts för våld av en man. I Sverige mördas 16 kvinnor varje år av en man som hon har eller har haft en nära relation till. Kvinnor objektiviseras både av sig själva, av män och i media. Kvinnor får billigare och många gånger sämre behandling än män inom sjukvården. Läkemedelsforskningen baseras på en vit medelålders man som väger 70 kilo, att forska på kvinnor är för besvärligt eftersom den kvinnliga hormoncykeln kan variera resultaten. Det är skandal att kvinnodominerande yrken generellt har betydligt sämre löner, löneutveckling
och karriärsmöjligheter än vad mansdominerade yrken har….Ja, listan kan göras lång. Och det är viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om jämställdheten i vårt eget land utan innefattar hela världen. 21 procent av kvinnorna i Sydafrika har blivit våldtagna. Många av Indiens tre miljoner prostituerade har kidnappats och hålls som fångar på bordellerna. Flickfoster bortaborteras för att de är, just det flickor. Det finns kvinnor som blir könstympade. Och kvinnor mördas i så kallade hedersmord eller får frätande syra kastat i ansiktet. Fler kvinnor har dödats för att de är kvinnor än alla män som har dödats under 1900-talets alla krig.

Jag är lycklig över att vara kvinna, för jag tycker kvinnor är så bra och ju fler starka kvinnor jag möter och lär känna dessto stoltare blir jag också av att vara en. Lika beklämd blir jag när jag ser tjejer som objektiviserar sig själva eller vars hela liv kretsar kring utseende, kläder och ytlighet. Det finns viktigare saker i livet! Och ännu mer bekämd blir jag när träffar på män som har en kvinnosyn från stenåldern och försöker nypa mig i baken på dansgolvet eller ser unga killar på tv som uttryckligen säger att de inte tänder på tjejer som inte har silikonbröst.  

Jag menar inte att kvinnor och män ska vara likadana. Jämställdhet handlar inte om att det är kvinnan som ska vara ute och meka med bilen och mannen ska vara inne ta hand om barnen och laga mat. Vi uppfostras inte bara på olika sätt utan vi är också genetiskt olika. Och det är inget fel i det, en man är en man, en kvinna en kvinna. Vi behöver inte axla varandras roller och bli något mittimellan. Men det ska vara värt lika mycket att vara kvinna som att vara man och på många sätt och på många olika platser runt om i världen är det inte det.

Ekologiskt vanvett

Jag har fått en kommentar av en person som kallar sig ”skogsöga” angående vargjaktsdebatten och jag tycker den var så bra att den får ett eget inlägg så att fler kan läsa.

Jorden dignar av överansträngning och man skövlar regnskog för att producera soja. Även gifter används i samband med denna produktion. Vidare konstgödslas våra åkrar för att öka foderproduktionen till våra köttfabriker, gris och höns. Konstgödsel rinner ut i havet och orsakar algblomning. Nyligen hade vi larm om dioxin i griskött. Gifter och hormonrester har även hittats i kyckling. Vilt och ren är exklusivt och betingar ett flera gånger högre pris än kyckling och gris. Vilt är helt ekologiskt och produceras utan gift eller konstgödsel.Viltet producerar enligt mina beräkningar ca 25 miljoner kilo kött varje år. Vid fullpredation av varg blir endast 2 av tio älgar 1 år. En stor del tas som späda kalvar. En fritt växande vargstam kommer att ta hela det biologiska överskottet, detta är naturens lag. Att vi människor väntar tills sept-okt att beskatta älg leder till en stor köttproduktion. En sund beskattning av fritt levande djur av hög kvalitet. Mat utan konstgödsel börjar bli bristvara. En stor vargstam skulle även kraftigt försvåra naturbetesdrift som förespråkas av SNF. En något märklig logik när de samtidigt vill ha en mångdubblad vargstam.Det är en illusion att en mångdubblad vargstam skulle skona betesdjur. Att producera naturkött i konkurrens på världsmaknaden med hjälp av stängsel och jättehundar som skall försvara djuren är naivt. Vår moder jord bör behandlas varsamt och ej pressas för hårt av konstgödsel och gifter. Man kan ofta se vargvänner ondgöra sig över att vi jägare skjuter älg som borde bli vargmat, argumentet är då att vi människor ej behöver jaga för att överleva. Människan kan ej överleva utan vad naturen ger,moder jord föder oss därför måste vi vara rädda om henne. Sverige hade aldrig kunnat uppodlas utan kontroll av rovdjuren. En värld där varg skall sättas före oss och våra barn, där varg skall få det dyra exklusiva köttet och vi den billiga massproduktionen är ekologiskt vanvett.

Perversa aktiviteter i skogen

Jag har försökt skicka svaret som en kommentar i din blogg, men det går inte.

Mitt svar:

Mattias, faktum är att andelen kvinnliga jägare är upp till 12 % i vissa kommuner och andelen i landet ökar från år till år. Jag har inte påstått att jag är mer pervers än någon annan jägare. Men jag är ute i skog och mark så gott som hela hösten med mina hundar i jaktliga syften, så jag är troligtvis i dina ögon en riktigt pervers typ. I mina ögon spelar det ingen roll att det inte var du som ”skrev” en stor del av texten. Du valde att lägga ut den och den verkligen skrek av fördommar. Dessutom räcker det med att du skriver ord som pervers och patetiskt för att jag ska reagera. Sedan kan jag inte alls förstå vad bilden i ditt senaste inlägg har med diskussionen att göra.

Ja, jag skriver att jag önskar att jaktmotståndare och personer som inte kan tänka sig att jaga kan acceptera mitt val av intresse likaväl som jag accepterar och respekterar deras. Vi är olika. Jag har rätt att jaga och äta kött, likaväl som de som inte väljer att göra det har rätt att göra det. Du har dina åsikter och de får stå för dig, jag har mina och de står jag för. För den sakens skull kan man gärna diskutera, men att kalla en grupp människor patetiska och perversa är att gå över gränsen. Då håller man sig inte till en saklig och trovärdig nivå.

Jag anser att jakt är naturligt. Det finns ingenting som påstår att vi människor inte jagade från första början. Snarare bevis som pekar på motsatsen. Jag har läst en hel del näringsfysiologi och det är vetenskapligt bevisat att våra tänder och vårt matsmältningssystem är gjorda för att äta både kött och grönt, vi behöver dessa näringsämnen och vitaminer för att våra kroppar och vår hjärna ska fungera.

Det är sant att vi inte behöver jaga i vårt västerländska samhälle för att överleva. Men jakt är också kultur. Ska man dra åt svångremmen så behöver ju egentligen inte världens ursprungsbefolkning som jagar göra det heller. Nej, kör in dem till städerna och gör dem till äkta urbaniserade moderna människor som inte behöver ägna sig åt perversa aktiviteter i skogen. För de behöver ju inte bo där ute i bushen och äta oskyldiga djur, egentligen.

Hur ska man leva i dagens samhälle utan att skada vår miljö? Det räcker med att bara vara människa en dag för att göra skada. Det du spolar ner i toaletten, medlet som används för att bleka papperet i böckerna du läser, avgaserna då du åker lokaltrafik, kläderna du bär, glaset du dricker ur, strömmen som går åt att driva din dator, gödslet till grönsakerna du äter kommer från djur… exemplen är många. Har du några förslag på hur vi ska leva utan att skada något omkring oss? Om vi enligt ditt resonemang inte ska äta kött kan vi ju inte ens tänka tanken på att återgå till självhushåll. Kan tillägga att det är också bevisat att stadsbor skadar miljön mer än vad människor på landsbygden gör…
Nej, jag skjuter inte nötkreatur. Jag köper inte nötkött eftersom jag enbart äter älgkött.  Vi har dessutom sommargrisar så jag köper aldrig fläsk heller. Vi har eget potatisland och jag försöker odla mina egna grönsaker i den utsträckning det går här uppe. Bär och svamp plockar jag i skogen.

Bestämma över liv och död? … det finns betydligt värre och sämre personer än jägare som bestämmer över liv och död. Du kanske borde fokusera mer på personer som Adolf Hitler, Idi Amin, Hussein, Augusto Pinochet, Kim Yong-il, Bush, (som tack och lov inte omvaldes) m.fl., m.fl. Jag tycker att människor som är bekymrade över vår värld och natur bör koncentrera sig på andra människor än jägare som i gemen är ”vanligt folk”.

Jag skrev aldrig att det var du som kallade mig kallblodig mördare eller som skickat hotbrev. Men jag har fått åtskilliga sådana genom åren. Och jag lovar, jag har aldrig skickat ett sådant brev till en person som är jaktmotståndare. Den som inte varit en dag i skogen och sett hur jakt går till eller har någon kunskap om det, får gärna referera till statistik. Men faktum är att statistik kan man förvränga på många olika sätt och en siffra säger egentligen inte så mycket om verkligheten.

Du skriver en del om lidandet för djuren. Men lider ett djur inte lika mycket eller troligen mer då tex. en älg blir riven av en björn eller en vargflock. Det är säkerligen betydligt plågsammare än en kula. Jag vet många exempel på björnar och järvar som rivit dräktiga renar och endast ätit upp kalven. Moderdjuret har ofta levt ett tag efter att hon blivit uppsprättad. Eller att de rivits och sedan har ingenting ätits upp. Men det kanske är naturligt då? Det är lite paradoxalt många påstår att det är naturligt då ett ”djur” dödar ett annat, men inte då en människa gör det. För vi är ju också ett djur, vi är också en del av naturen…även om vi förstör den i mångt och mycket.

Tack och adjö/ Sara

(för er som är intresserad av diskussionen så gå in på Mattias blogg)

Var finns framtidstron för glesbygden?

Alla som följt min blogg förstår att jag har en förkärlek till glesbygd och kanske framför allt till den trakt där jag själv bor.  Jag älskar naturen, friheten, människorna. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo permanent i en stad. Men många gånger så tycker jag att vi i glesbygden blir förbisedda och att det medvetet förs en politik som missgynnar människor som inte vill följa urbaniseringstrenden.

Allt ska centraliseras. Vi människor som väljer att stanna kvar får nästan skylla oss själva att vi blir utan vård, bensin och affärer. Är du arbetslös är du tvungen att flytta dit du kan få jobb om det så rör sig om hundra mil. 
   Glesbygdskommuner hamnar i en ond cirkel. Färre människor = mindre skatteintäkter = färre arbeten, sämre service, sämre vård, sämre skola =ännu fler människor flyttar =de äldre stannar kvar, medelåldern på innevånarna ökar = större utgifter för vård, mindre skatteintäkter osv, osv. Om det inte förs en politik som verkligen försöker vända på detta så kommer glesbygden att utarmas.

Bara här i Vilhelmina finns flera exempel. Bland annat vill kommunens bostadsföretag VIBO riva flera hyreshus. Hyreshus som människor vill bo i och som ligger centralt på orten. De vill riva dessa hus eftersom de vill ”tvinga” människor att flytta till ett annat bostadsområde där det finns många tomma lägenheter. De husen ligger inte lika centralt men är nyare. Detta för att bland annat slippa ev. renoveringskostnader för de äldre hyrehusen och för att minska antalet outhyrda lägenheter. Sedan år 2004 har 61 lägenheter rivits och man planerar att riva lika många till i framtiden.  I dagsläget är finns det 31 lägenheter outhyrda i Vilhelmina.
    Jag förstår att det kostar för Vibo att ha tomma lägenheter. Men jag kan inte förstå varför man inte väljer att sälja hyreshusen istället för att riva dem. Även om det innebär en konkurrens så vore det väl bättre att husen och människorna som bor där (många äldre) får vara kvar. Man kan inte styra människor att bo på vissa ställen. Och om kommunen väljer att riva husen och utflyttningstrenden någongång vänder (hoppas kan man ju alltid)…så finns det inget att komma tillbaka till eftersom de flesta hyreshusen sedan länge är borta. Vars finns framtidstron för Vilhelmina om man väljer att riva dessa hus?

Vilhelmina kommuns ekonomi är inte den bästa, långt ifrån. Och det planeras många, riktigt otrevliga besparingar. Till exempel att skolbibliotek ska läggas ner, personalen på kommunens äldreboenden (som redan i dagsläget sliter hårt) ska skäras ner, byaskolor kommer eventuellt att stängas, kommunens personal har fått friskvårdpengen indragen, utbildningsgrenar på gymnasiet ska läggas ner m.m. I år var det till och med tveksamt om Vilhelmina kunde ha en majbrasa pga kostnaden. Som tur var blev det en ändå, men om har vi inte ens har råd med en tända eld på en rishög – då är det illa ställt.

Landstinget har planer på att lägga ner BB och akutkirurgin  i Lycksele, eventuellt lägga ner en sjukstuga, ett stort antal personal nedskärningar, dessutom planer på att låta handikappade betala för utomhushjälpmedel såsom  rullstolar och rullatorer. Det är skrämmande. Det skulle innebära att en gravid kvinna  här i Vilhelmina som ska föda, måste åka 23 mil till närmaste förlossningsavdelning. Dessutom då det inte ens finns barnmorskejour på orten där vi bor. Hur många människor som har behov at ett utomhushjälpmedel har egentligen råd med ett?. Det är inte direkt de handikappade som står överst på listan som de rikaste i Sverige…Det är fruktansvärt att äldre ska behöva stanna inomhus för att de helt enkelt inte har råd att köpa sig en utomhusrullator eller att de går ut ändå, ramlar och ådrar sig en höftfraktur.  

Jag tycker att det är skrämmande…!

Vilhelminas framtid

Är precis som de flesta andra djupt oroad över vad som ska sparas in och kommunens framtidsutsikter de kommande åren. Finanskrisen är kännbar på de flesta ställen, men jag kan inte låta bli att undra över hur ett så stort underskott i kommunen på något sätt kommit som en ”överraskning” för våra lokala politiker.
Det besparingsförslag som nu finns att läsa på vk:s hemsida är ingen trevlig läsning….


Ur VK

VILHELMINA

Men med dagens förslag kommer kommunen inte upp i de 24,2 miljoner kronor som ska sparas i år, drygt tio miljoner kronor fattas fortfarande för i år. För 2010 når kommunen upp till cirka 30 miljoner kronor.

I går eftermiddag offentliggjorde Vilhelmina kommun tjänstemännens förslag.

För byskolorna föreslås från höstterminen 2010 dels en nedläggning, dels en minskning till småbarnsskola, det vill säga att förskolorna flyttar in i byskolorna, lågstadierna blir kvar och mellanstadieeleverna flyttar till Volgsjö skola på centralorten. Grundbemanningen i grundskolan på tätorten sänks. Skolbiblioteket tas bort. Program lägg ned. Inom gymnasieskolan läggs estetprogrammet ned. Naturbruksprogrammet är sedan tidigare nedlagt. De praktiska programmen i Malgomaj tre och fyra flyttas till före detta Isonor, och skolbyggnaderna säljs eller rivs. Gymnasieskolans skolbibliotek tas bort.

Inom förskolan läggs öppen förskola ned och det nyss införda vårdnadsbidraget stoppas. Bara sju barn nyttjar i dag vårdnadsbidraget. Familjedaghemmen minskas med tre-fyra helårstjänster. Inom kultur och fritid släcks elljusspåret, lanthandeln avvecklas liksom John Lindgrens museum i Risträsk, skoteravtalet minskas och ridhuset och Tjärnvallen får spara. Cirka 30 tjänster försvinner inom kultur- och utbildningsnämnden.

Inom socialnämnden försvinner sammanlagt tretton tjänster. I äldreomsorgen skärs det ned drygt två miljoner kronor – framför allt tjänster inom hemtjänsten, äldreboendena Tallbacka och Strandbacka, fixar-Tommy, fyra områdeschefer och en omvårdnadschefstjänst. Inom handikappomsorgen försvinner nästan tre helårstjänster men det kan vara orealistiskt att räkna två av dem. Individ- och familjeomsorgen får bara en marginell neddragning.

Och inom kommunstyrelsen sparas det fem miljoner kronor i år och tolv miljoner nästa år. Va-taxan och bredbandstaxan höjs, tjänsten som teknisk chef försvinner, totalt tre tjänster i små skolkök tas bort, anslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, näringsbefrämjande åtgärder och turistisk marknadsföring minskas. Utlägg för Inlandsmässan minskas. Räddningsstyrkan i Dikanäs minskar från två till en man i beredskap. Linjetrafik upphör eller blir beställningsturer. Medlemskapet i Akademi norr upphör. Hyreshus, parstugor och pensionärsstugor säljs. En energirådgivare och en förvaltningsekonom tillsätts inte.

Eutanasi

AndSol

Eutanasi (ytterst av grekiskans eu, ‘gott, väl’, och thanatos, ‘död’).

Detta är en fråga som i allra högsta grad är aktuell och det har debatterats mycket om detta i tv senaste tiden. Bland annat på grund av fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus där en barnläkare misstänks får mord/dråp av ett spädbarn.

Dödshjälpdebatten flammade upp häftigt år 1973 och har i stort sett pågått sedan dess.I världen förekommer för närvarande (2009) möjlighet till lagenlig dödshjälp i Holland, Belgien, Luxemburg, Schweiz, Washington State och Oregon State.

1974 bildades föreningen Rätten till vår död som numera heter Rätten till en värdig död. En Sifo-undersökning som gjordes på uppdrag av RTVD 2005 visar att 78 % av Sveriges befolkning är positiva till läkarassisterad självvald död. Läkaren Gunnar Hagberg (ordförande i föreningen Rätten till en värdig död) refererar till en artikel som visade att 85 cancersjuka tar sitt liv varje år i Sverige. Att erbjuda läkarassisterad självvald död vore ett sätt att erbjuda dessa personer ett humanare alternativ. 

Föreningen använder termen läkarassisterad självvald död istället för läkarassisterat självmord för att komma bort från den aspekten att självmord ibland är förknippat med psykisk sjukdom.

– Om en patient i livets slutskede, när man bara ser outhärdligt lidande och förlorad värdighet framför sig tills döden obönhörligt ändå kommer inom några veckor, talar öppet om sin bestämda önskan att vilja dö i förtid så är min och mångas mening att ordet självvald död måste ha en helt annan valör än självmord, vilket ofta förknippas med en psykiskt sjuk person som begår självmord. Den sistnämnda lider av sjukdom som är botbar och där den dödliga utgången till varje pris måste bekämpas eftersom en tillfrisknad patient ju inte längre vill dö, förklarar Hagberg.

Argumenten för att legalisera eutanasi och läkarassisterad självvald död/läkarassisterat självmord handlar om att stärka varje människas självbestämmanderätt och att hjälpa personer från lidande. Argumenten mot handlar om livets helighet, att dödshjälp kan medföra en förtroendekris för läkare i synnerhet och vården i allmänhet, om handlingens oåterkalleliga natur, svårigheter att förutspå ett tillstånds svårighetsgrad och utfall samt oro över att den palliativa vården ska komma i skymundan.

Motståndarna till Eutanasi menar att läkarens uppgift är att värna liv. En legalisering av eutanasi skulle kunna leda till att människors förtroende för sjukvården och dess personal hotades. 
Om rätten till eutanasi fastställdes i lag skulle många som trots svår sjukdom vill leva uppfatta sig själva som en börda för samhället. Att inte vara till besvär för vare sig personal, anhöriga eller samhället kan lätt leda till att man ber om den dödliga sprutan. Det sociala trycket att vinna eller försvinna kan vara outhärdligt.

En önskan om hjälp att dö kan vara ett uttryck för att människor i livets slutskede inte befrias från smärta, ångest och isolering. Alternativet till smärta är emellertid inte eutanasi utan fullgod palliativ vård som innebär mänsklig närhet, behandling av smärtor, illamående, kramper, feber och inte minst avlastande (inte botande) kirurgiska ingrepp. Ju bättre palliativ vård, desto mindre begäran om eutanasi.

   
Om eutanasi skulle tillåtas skulle ett antal patienter som inte längre är autonoma och därför inte längre kan uttrycka sin vilja bli föremål för ett dödande ingrepp. När autonomiprincipen inte längre räcker till mobiliserar man godhetsprincipen mot patienten. Godhet i denna bemärkelse innebär att göra slut på ett svårt lidande (svårt för vem?).


Jag tycker att Eutanasi är en oerhört svår fråga och jag tycker att både ja och nej-sidan har poänger med sina argument. För att besvara denna fråga måste jag dock rannsaka mig själv. Alla ska vi dö, utan död skulle inget liv finnas. Döden i sig är jag inte rädd för, men kanske själva döendet.
     Det flesta vill nog somna in lugnt och stilla i sömnen eller ”knull och full”  som en åttioårig farbror sa till mig. Jag har pratat med många människor om detta, familj, patienter, vänner, kollegor…och de flesta anser att döden bör vara något stilla, nästan vackert och ibland som en befrielse. Många gånger kan den vara det, men det finns också rakt motsatta fall. Om jag var döende i cancer med svåra smärtor och oförmögen att klara mig själv och veta att jag endast har ett fåtal veckor kvar. Skulle jag nog begära dödshjälp när jag blev riktigt dålig, om det fanns att tillgå. Om jag hade möjligheten skulle jag då bestämma över min egen död. Läste nyligen en bok om en cancersjuk kvinna i Holland som begärde dödshjälp för att få veta en dag, en tid och kunna planera att ta adjö av alla hon kände…hon ville kunna göra sig beredd. Jag känner likadant.
     Eller om jag blev väldigt dement på äldre dagar, liggandes i sängen med kontrakturer och inte känna igen nära och kära..skulle jag vilja att jag fick sluta då. Inte bli kvar i långvården i flera år innan min kropp åldrats ikapp med mitt sinne. Detta skulle jag mer än gärna kunna skriva in som ett slags ”livstestamente”. Viktigt är dock att poängtera att detta är min åsikt, som endast gäller om detta skulle drabba mig  personligen. Jag tycker många gånger att personer med demens har livskvalite, och värdighet har vi alla människor. Men jag skulle vilja få sluta mitt eget liv då jag fortfarande är jag. Jag tycker att vi människor i vissa lägen bör ha rätten att få bestämma själva över vår död.

 Vad tycker ni….?

Kallblodig mördare…?

Lade ut ett inlägg på robsoft. Lägger ut det här också, kom gärna med synpunkter och åsikter!

För flera år sedan lade jag ut en del bilder på älgar och annat vilt jag skjutit på min hemsida. Det dröjde inte länge förrän jag fick otrevliga mail och gästboksinlägg från anonyma användare. Det händer fortfarande att jag får sådana mail.

Där stod det flera saker i stil med:
”Fy, för kallblodiga mördare som du”
”Hur kan man skjuta djur?”
”Du e ju sjuk…”
”Tjejer ska inte jaga…okvinnligt. Vi människor behöver inte jaga alls egentligen, allt finns ju på affärn.”
”Hur kan man påstå sig gilla djur och natur då man dödar och förstör?”
”ryser till när jag förstår att jakt enbart är en hobby. En hobby att döda djur?!?!!? Då låter det sjukt. Jagar man för köttets skull så är det försvarbart (typ för att det är gott kött, nyttigt, billigt), men att jaga för att det är en hobby / en kick att skjuta något till döds???? nej fy.”

Vissa försökte jag besvara, men snart insåg jag att det i många fall var hopplöst. De förstår inte, vill inte förstå heller. Så fort det är en artikel om jakt i lokaltidningen typ vk, dyker liknande kommentarer upp. När Nils och Björn skjutit björnen så fick de ett hatbrev.

Har ni stött på dessa jaktmotståndare och hur bemöter ni dem? Hur är synen på oss jägare hos dem som inte jagar, vad upplever ni…? Eller är du jaktmotståndare själv, hur resonerar du?

Mitt svar som jag skickade ut till flera av dem:
Jag har inget emot att det finns människor som inte gillar jakt. Vi är alla olika och har rätt att få tycka vad vi vill. I en debatt eller diskussion bör man undvika att säga hur någon eller några är genom påhopp och dumförklaringar sådant skapar bara onödig ilska och vrede, utan istället lägga fram sina argument och åsikter på ett bra sätt. Det jag önskar är att jaktmotståndare kan acceptera mitt val av intresse lika mycket som jag respekterar och accepterar deras. Jag vill inte gärna kallas för kallblodig mördare eller få hotbrev.

Jag jagar av flera olika anledningar. Först och främst älskar jag att vara ute, det är det bästa som finns och vi i Vilhelmina är bortskämda med en otroligt vacker och viltrik natur. Sedan tycker jag att samarbetet och kontakten med hunden under jakten är väldigt speciellt. Det är svårt att beskriva, det är en otrolig känsla. Det är oerhört spännande och jag får en stor kick av att få smyga in på ett ståndskall och lyckas fälla en älg. Köttet ser jag som en stor tillgång, har aldrig handlat nötkött i butik i hela mitt liv. Och älgkött är gott! Den person som är jaktmotståndare men som samtidigt köper falukorv på Ica har jag svårt att förstå. Jag tycker att detta är en mer svårförklarad handling ur etisk synpunkt än jakt. Då grisen fötts upp i massproduktion, en älg har levt ettvilt och fritt liv. Jakten är dessutom en mycket social samvaro och präglas av samarbete och kamratskap. Jakten är mycket mer än bara ett fällande av vilt, men det är ju ändå en viktig del i jakten. Den jägare som säger att han/hon enbart jagar för naturupplevelsen borde hellre använda sig av en gångstav i skogen istället för bössa.

Jakten på älg och rovdjur har mycket med viltvård att göra. Eftersom mycket av vår skog numera består av många (alltför många)kalhyggen finns det mycket mat för älgarna. Utan jakten skulle älgarna bli väldigt många, detta skulle leda till stora beteskador och betydligt fler viltolyckor. Utan rovdjursjakt ex. på räv skulle vi ha betydligt färre skogsfågel, hare och annat småvilt i våra skogar.

Jag anser att jakt för det mesta är ett bra och sunt intresse och ofta visar på ett jordnära sinnelag. Jag kan dock hålla med om att jakten och utrotningen av många djurarter både har varit och är oetisk och oförsvarbar. En bra jägare är mån om viltet och vill att det ska finnas kvar (inte bara för att skjuta det) utan för att man är rädd och värnar om naturen och dess artrikedom.

100 miljoner kvinnor saknas

Asien är det ett underskott på 100 miljoner kvinnor. Ultraljudundersökningar leder till att miljontals flickfoster selektivt aborteras. Nyfödda flickebarn sätts ut för att dö i parker, vägdiken och soptippar. I grund och botten finns en kulturell värdering som gynnar pojkar och män. I Kina tvingar enbarnspolitiken och den tradition som gör att männen ärver all jord familjer att göra sig av med sina döttrar. I indien är det bl.a. den stora hemgiften som gör flickorna väljs bort.
Denna trend har skapat en obalans som kommer att orsaka ett demografiskt kaos. Det finns nu hela byar som består nästan enbart av män. I dessa byar ökar våldtäkter, kriminalitet och våld.

Internationella kvinnodagen idag. Tycker att det är bra att det finns en dag som uppmärksammar kvinnor. För kvinnor är fantastiska! Det finns så många och viktiga frågor som behöver belysas. Jämställdhet och kvinnors situation i runt om i världen är en. Fattigdom, orättvisa arbetsvillkor och löner, könstympning, hedersmord, tvångsgiftermål…listan kan göras lång. För min del skulle det gärna få finnas en dag för männen också (män är ju också fantastiska, på sitt sätt :), men det är viktigt att komma ihåg att män aldrig varit förtryckta på det sätt som kvinnor varit i århundraden tillbaka. I Sverige infördes kvinnlig rösträtt så sent som 1921.

Feminist är numera ett laddat ord, och ofta något som används i negativa sammanhang. Men feminism står i grund och botten för jämlikhet. Män och kvinnor är olika och kommer alltid att vara, helt naturligt. Men det är viktigt att det vi gör värderas lika. Om kvinnan lagar mat och tar hand om barnen och mannen mekar i bilen och klipper gräsmattan är det inget fel i det. Men det ska vara värt lika mycket. Hur kan det komma sig att jag som sjuksköterska med tre års universitetsutbildning tjänar sämre än min sambo som ”endast” gått gymnasiet? Dessutom arbetar jag kvällar och helger, vilket han aldrig gör. Svaret är ganska enkelt. Jag arbetar inom ett kvinnodominerat vårdyrke…han är snickare.

Jämställdhet tillika feminism är viktigt!

Livsviktigt

Det visas en serie, ”På liv och död”, nu på SVT som handlar om människor som väntar på en organtransplantation. Jag såg första avsnittet om en man som hade Skellefteåsjukan i torsdags.  ”Skellefteåsjukan”, familjär amyloidos med polyneuropati (FAP), är en ovanlig ärftlig sjukdom som bland annat karakteriseras av successivt ökande skador i alla delar av nervsystemet. Den enda behandling som för närvarande finns för att försöka stoppa sjukdomsförloppet är levertransplantation.

Jag blev väldigt gripen av programmet. Mannen som det handlade om hade först genomgått en hjärttransplantation för att kunna klara av levertransplantationen. Som tur var gick allt bra. ”På liv och död” kretsar kring ett 15-tal vuxna och barn i akut behov av ett nytt organ. Filmteamet följer dem från väntan till operation, både i hemmet och på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Denna programserie är framför allt tänkt för att människor ska fundera kring donation. Även om man inte vill  donera är det bra att registrera sig så att den informationen finns. Ifall något skulle hända…låt inte anhöriga måsta ta beslutet om donation åt dig. Det är något jag önskar att ingen skulle behöva göra när någon nära anhörig gått bort.

Förra året fick fler än 600 svenskar ett nytt organ. Och en opinionsundersökning Donationsrådet gjort under november 2008 visar att åtta av tio svenskar är positiva till att donera sina organ och vävnader efter sin död. Men trots detta och att många fått nya organ och vävnader så är behovet fortfarande stort. Väntelistan fylls ständigt på av människor i alla åldrar som är svårt sjuka och behöver hjälp.

För att få mer information kring donation och registrera er, (somsagt, det är bra att göra det även om ni inte vill donera. Klicka på: Livsviktigt

Aldrig mera dun

Såg på nyheterna att gåsar och ankor plockas levade i bland annat Kina för att vi ska få dun i våra täcken.  Det rör sig om miljoner fåglar. För att vi ska få ihop ett duntäcke behövs det dun från ungefär 75 fåglar…Fåglarna kan plockas 3-4 gånger, om de inte dör av skadorna som plockningen åsamkar dem. Varför inte nöja sig med att plocka dem när de är slaktade…eller behöver vi dun alls i våra täcken och kuddar?
Så grymt och plågsamt.

Grooming

Läste en artikel på aftonbladet som handlade om karlar som jagar och antastar småflickor på olika internetsajter.
Alla känner numera till att många män kommer med snuskiga förslag till tjejer på internet, och när de specifikt riktar sig till barn under 15år kallas det tydligen grooming. Det är vuxna personer i alla åldrar, från landsort eller stad, ofta med familj och från alla samhällsklasser. Den gemensamma nämnaren är att de är män, som hittills ganska ostört kunnat jaga sina villebråd – barn – på internet, i syfte att på olika sätt tillfredsställa sig sexuellt. I Sverige är detta inte förbjudet idag, så det vet att de kan göra detta helt ostört. Nu tycker jag att det är dags att det blir det illegalt…!!

Jag hade lust att logga in på någon av de där sajterna och utgöra mig för att vara en 13-årig tjej och ge några av dem en näsbränna. Men jag visste att jag inte skulle klara av det eftersom jag helst av allt skulle vilja kastrera dem….Så jag lät bli.

Varför är vissa män sådana, hur tänker de egentligen? Det är ju barn det är fråga om…
Och hur ska föräldrar skydda sina barn från sådana personer på internet…?