Vardagspusslet

För tillfället gör jag praktik och det är väldigt lärorikt och roligt. Även fast jag har två barn själv känns framförallt barnhälsovårdsarbetet nytt för mig. Det är ett stort, viktigt och intressant område. Men det är inte lätt alltid att få vardagpusslet att gå ihop med barn, hundar, renovering, praktik, plugg och träning. Dessutom har barnen varit sjuka mycket senaste tiden. Sofie har till och med haft lunginflammation men tack och lov mår hon bra nu.  Det är svårt att få med allting som hinner hända mellan gångerna jag skriver på bloggen men här är lite bilder från idag.

IMG_7150 (2)
Klövkampens Vilda. Hon är otroligt lugn och fin och men har ändå så mycket jaktlust i skogen! Jag hade anmält henne på två jaktprov i höstas men efter pappas bortgång så hade jag varken tid eller lust. Men det blir nya tag till kommande säsong.

IMG_7148
Barnen får sitta nerbäddade i vagnen när deras små ben tröttnat.

IMG_7156
Börknäs Mella. En av våra två livliga finskspetsar.

sara
En bild på mig, bländad av det starka solljuset och snön.

IMG_7169
I morse sköt Nils en räv på åteln och naturligtvis ville barnen se på den. Jag tycker att rävarna är väldigt fina men det är en viktig viltvårdsåtgärd att hålla nere rävstammen.

IMG_7165
Mella och Vilda.

IMG_4466
Efter den senaste tidens blåst och tö var det riktigt härligt med sol och minusgrader.

Höstdagar

Hösten är verkligen en förunderlig årstid. Det känns som om naturen vill visa upp all sin prakt innan den går till vila under snön. Innan löven dalat till marken och grenar och ris är kala så är färgexplosionen magisk. Barnen älskar att vara ute och jag är glad att kunna vara med dem, men jag tror att Klara längtar väldigt mycket efter snö. För jag har lovat henne att vi ska besöka Leoslekland när snön och slasket kommer!

IMG_6976 IMG_6971 (2) IMG_6960

DSC_0673

IMG_6972

IMG_6980 (2)

Bärtider

Nu är hösten äntligen här och nu innan jakten drar igång på allvar är det hög tid att fylla på förråden. Jag har skrivit tidigare att jag älskar att plocka bär. Jag är egentligen helt tokig i det. Inga hjortron blev det för oss detta år med desto mer hallon och blåbär. Jag har aldrig sett så stora skogshallon som i år.

Jag vill helst inte köpa sylt i butik och har aldrig gjort det, när det finns i sånt överflöd i naturen. Men allt handlar ju om tid och prioriteringar och ett har jag då insett sedan jag fick barn och det är att det inte alltid är det lättaste att få tiden att räcka till. Det är en rätt intressant upplevelse i skogen när jag har mina små hjälpredor (läs stjälpredor) med mig. Klara fixar det mesta men Sofie fastnar i riset och äter helst ur hinken fortare än vi hinner plocka!

DSC_0330IMG_20140815_090231IMG_20140820_140228IMG_20140819_135754

Minisemester

Sommaren har bjudit på fantastiskt väder. Sol och bad har vi ägnat oss åt i flera veckor och det har varit sanslöst varmt i vattnet. Vi har också hunnit med en liten minisemester i vårt vackra grannlän Jämtland. Vi bestämde oss för att vi ville se ställen som vi läst mycket om men aldrig sett eller besökt.

IMG_6666Efter en kort sväng i Norge hamnade vi i Hotagsbygden och Valsjöbyn. Vi besökte bland annat Hotagen och tittade på Allan Westerlunds grav. Alla som känner till något om jämthundar vet vem han är.

IMG_6701I värmen besökte vi Hasslingsåfallet. Där fanns det perfekta ”gröbbor” som vi alla badade och svalkade oss i. Barnen var överlyckliga.

IMG_6702 Hasslingsåfallet.

IMG_6699IMG_6704Såklart gjorde vi en avstickare till Storåbränna, också ett välkänt namn i jämthundskretsar. Det var här B O Jahnsson en vårdag kom åkande och fick syn på Storåbränna/Hotags King vid en stallknut. Han tvärbromsade och for ut och fotograferade denna uppenbarelse från en svunnen tid. Enögd och tio år gammal till trots, men i den ståtlige Storåbrännas King fanns allt man önskar hos en jämthund. Det är  för övrigt King som pryder svenska jämthundklubbens logga.

Storåbränna var en vacker by, men om vi hoppades se något som påminde om dess betydelse för jämthundens historia så blev vi besvikna.

IMG_6667Vi besökte också Myhrbodarna. En otroligt vacker plats där man fortfarande bedriver fäbodbruk, platsen är klassad som riksintresse. Trots att det egentligen var stängt och väldigt tidigt på morgonen blev vi väl mottagna och fick se oss runt.

IMG_6669 IMG_6668Mer om Myhrbodarna kan ni läsa här

IMG_6715 Vi hade också en trevlig dag på Jamtli. Våra barn är kanske lite för små för att uppskatta ett besök där till fullo, kanske också för att vi har en del djur här hemma. Men jag och Nils tyckte att det var väldigt spännande och lärorikt.

IMG_6711

Morgonrutinen

Vi har riktigt mysiga morgonrutiner nu för tiden jag och töserna. Vi har nämligen utökat antal innevånare på vår lilla gård och det första vi gör innan frukosten är att titta till alla och ge dem mat och vatten.

klarasofieAtt ha barn är sannerligen inte alltid en barnlek för föräldrarna, men man får en alldeles speciell känsla när man ser dessa små tulta omkring och försöka hjälpa till.

honsTuppen Herman och hönorna Hallon, Godis, Höna Pöna, Rosa och allt vad de nu heter. Det är lite som en dröm för mig att äntligen ha höns. Inte har de gjort rätt för sig och värpt så mycket ägg men de är lite unga ännu som det kommer nog snart.

IMG_6633Klara hjälper till att pumpa vatten till grisarna, fast pumpen är rätt trög så det brukar inte gå så bra.

IMG_6643Tre fina grisar. En blandning av vanlig gris, linderö och en gnutta vildsvin. Fina och trevliga är de!

klarasofiegris Barnen tycker verkligen om att titta på när grisarna mumsar.

sofiegrisSpeciellt Sofie, jag får nästan slita henne därifrån under högljudda protester.

IMG_6650Sen får vår gosiga kanin Kitty komma ut på grönbete i hennes utebur.

klarasofiekaninOch ibland tar Klara ut henne på promenad, med min översyn förstås. Och Sofie tycker att Kitty har så mjuka öron så hon kan inte låta bli att känna lite.

Små spökena

Både Klara och Sofie saknar hundvalparna här hemma. Vi brukade ju varje dag leka och busa med dem. Men som tur är finns det fler ungar här i huset och Klara skiner som en sol när hon får hjälpa till att ge dem mat och vatten och klappa dem. Sofie däremot har inte riktigt förstått att man måste vara försiktigt och kattmaten hamnar oftast i munnen på henne själv. Kattungarna verkar det inte gå någon nöd på i alla fall, de härjar överallt i huset och ibland på nätterna kommer jag på mig själv med att undra om det har börjat spöka i huset. Men då kommer jag ihåg kattungarna och förstår vad som bullrar och prasslar i varje vrå.

kattunge2 kattunge3 kattunge4 kattunge5 kattunge6

Vintersol -var är du!

Februari har verkligen varit grå och trist. Just nu regnar det och blåser ute och hela gårdsplanen går att åka skridskor på. Igår tittade i alla fall solen fram en liten stund när jag drog in ved och det var härligt att känna att den värmde i ansiktet. Jag hittade dessa bilder i mitt ”arkiv” och det är sånt här väder jag skulle önska nu. Kring -10 och högtryck med strålande sol, det är det som vårvintern ska bjuda på! Bilderna är i alla fall från november ifjol, en fin dag då jag och barnen gick ner till ”byn” och gungade.

IMG_5864Denna vy känner alla Villhelminabor igen, Sågån.

IMG_5867Sofie hade inte riktigt vant sig att färdas i overallen ännu och tog sig inte långt i snön.

KlaragungaKlara älskar att gunga. Mer och mer fart ska det vara! Jag skulle knappt själv våga gunga lika högt som hon vill göra.

IMG_5889Det är fint när det är lite upplega i träden.

Vinterkyla

vinterkylaEfter en period av förkylningar och sträng vinterkyla är det nu äntligen mildare väder och det märks att dagarna blir allt längre. Toppen för mig och barnen som blir rastlösa av att vara inne och elda hela dagarna. Vardagen flyter på och det är ju ett pusslande med jobb, plugg, träning och barn. Bara att klä på barnen på morgonen kan få en nog så svettig och ja, att ha småttingar är inte alltid en barnlek även om man får skratta gott flera gånger om dagen för alla deras påhitt och konster!

Jag har börjat läsa lite och det känns riktigt kul. Bara att vara på Umeå Universitet och se alla människor gjorde mig lätt snurrig. När jag skulle åka bussen ner till stan kom jag på att det var fem år sedan jag åkte buss sist. Och lite smickrad blev jag när busschauffören skulle ta betalt för en ungdomsbiljett (i och för sig var det ju kolmörkt i bussen) och när jag sa att jag var trettio och han höjde upp priset med mer än en hundring ångrade jag att jag är så förbaskat sanningsenlig…Det är i alla fall toppen för mig att plugga i Umeå för då för jag träffa mina systrar och deras familjer lite oftare.

Bloggandet får tyvärr stå åt sidan för mer viktiga saker, och jag börjar dessutom mer och mer känna mig skeptiskt mot allt detta facebookande, twittrande, bloggande och telefonande. Vissa personer i bekantskapskretsen gör inte annat än sitter vid sina telefoner och ibland kan jag inte begripa hur människor hinner med att göra allt som de skriver om i sina facebook-inlägg. Låt vara att dessa sociala medier är en del av vår tid men det känns som ändå som om vi kanske glömmer bort lite att leva i nuet om man hela tiden måste fota, instagramma, twittra eller uppdatera. Jag som bloggar och jag tycker att Wordfeud är hejdlöst roligt kanske inte ska säga något men…ibland är det skönt att bara vara! 

Vardagsnöje

Så gott som varje dag går vi en promenad och nu när det äntligen är tillräckligt med snö på backen är det på detta sätt vi tar oss ut. Perfekt för mig som slipper styra en bångstyrig tvillingvagn i snön och perfekt för Stalo som får bra träning. Han drar så pass att jag får gå i skaplig takt för att hänga med, det är bra med en stark hanhund i familjen. Pia är för ung för att dra ett sånt här lass och Vilda som är parad vill jag inte anstränga för mycket.

Ungarna älskar att åka pulka på det här viset! De tycker att det är jättekul. Jag har kopplat ett vanligt koppel till selen så att Stalo inte ska kunna dra iväg med barnen om han får se nått spännande.
102100 101

Juldagarna

Så var julhelgen över. Det går alltid så fort! Jag jobbade juldagsnatten och annandag jul, men julafton var jag ledig och den firade vi hemma hos oss. Det var riktigt mysigt med nästintill snöstorm ute och sprakande brasa i kaminen. Och dessutom fylldes huset av lukten av nygriljerad skinka och doft av barr och skog från julgranen. Klara var väldigt förväntansfull inför tomten och hon var så glad att han hade läst hennes önskelista för hon fick allt det som hon önskat sig. En gunghäst, ett hopprep och en bok. Sofie var mest förvånad inför den konstiga figuren i skägg men rädd blev hon i alla fall inte. Julen är verkligen en tid som är till för att umgås med släkt och vänner och den behövs när dagarna är så korta. Men nu har det ju vänt och fortare än man anar är ljuset tillbaka.

jul1Nu har tomten tömt säcken på alla julklappar!

jul3

Klara och Sofie när vi tog julkort. Inte det lättaste!

IMG_6057Julmaten. Som vi snart ätit av i en vecka nu. Vi hade sån tur att min pappa kom med rökt älgkött, älgkorv och enedricka dagen innan julafton. Och nog är det tacksamt att ha egna grisar. Hög klass på köttet från djur som haft det bra!

jul4 Förutom allt som fanns på önskelistan fick Klara en alldeles egen spark av tomten! Plus en hel hög med andra fina saker av nära och kära.

På lingonhygget

En riktigt regnig och mulen dag bestämde vi oss för att trotsa vädret och bege oss ut på lingonplock. Jag har plockat lingon tidigare i höst men vi kände att vi ville ha lite till, och kanske framför allt något att göra. Klara var väldigt ivrig på att få testa sin egen lilla bärplockare. Häromdagen fick jag en flaska lingondricka och det var så gott att jag nu måste bege mig ut igen för att plocka mer lingon och göra egen.

IMG_5633    Det gick snabbt att få hinken full.

IMG_5641 Vi parkerade Sofie och ryggsäcken vid en lämplig blåbärstuva så hon hade något att roa sig med.
IMG_5636                                                              Smaskens!IMG_5645 Klara testade sin bärplockare men tröttnade snabbt och ville hoppa upp på stenar och äta blåbär istället.

IMG_5648 Två små smultron på lingonhygget! När hinken var full gjorde vi upp en riktig tjärvedseld och fika blåbärssoppa och mackor. Det blev en trevlig dag i regnet.

Pären och bären

Det är otroligt mycket bär i år. Hjortron har jag ärligt talat inte plockat mer än en handfull av eftersom vi helt enkelt inte haft tid eller möjlighet att ta oss till det ställe där vi brukar plocka. Men desto mer hallon och blåbär och förhoppningsvis lingon. Jag ska vara allt bra skraltig innan jag köper den första burken med färdig sylt på affären, då det finns så mycket bara runt husknuten! En bärtokig människa som jag blir alldeles stollig när jag står i riset och ser hur det dignar av hallon som bara vill ner i hinken.

Idag har vi tagit upp pären och som alltid känner man sig extra rik då. Skönt också att det är gjort innan älgjakten, men vi satte ju potatisen extra tidigt i år också. Dessutom har det inhandlats en ny pärupptagare. Nu är sprätten ett minne blott, den nya maskinen lägger potatisen i en rad och det är betydligt smidigare att nappa nu.
IMG_5534 IMG_5537Nyförvärvet. Fantastiskt bra grej.
IMG_5535Sofie tittar lugnt på medan vi vuxna jobbar. IMG_5540Ett av uppsamlingställena. Rundpären och mandeln.
IMG_5539Bara två ryggar kvar! Tacksamt för våra egna ryggar det. När det var färdigt vankades det köttsoppa i köket hos guldfarmor Hilma.

Drakflygning

För ungefär en månad sedan blev gräset på lägdorna slaget och det blev så fint. Det är en av Nils kusiner som brukar marken hos oss. De har ett eget jordbruk med fjällkor, grisar, får och en häst som heter Ballerina. Det känns bra att höet kommer till användning. På kvällen hade vi pizza-kalas och sen passade vi på att fira med lite drakflygning. Det var varmt och blåsigt så det passade perfekt. Klara tyckte att det var spännande men helt själv vågade jag inte låta henne hålla i draken eftersom vinden slet och drog ordentligt i den. Nästa år ska vi satsa på att göra egna drakar och ha en liten draktävling!

IMG_5456Högt upp kom den! IMG_5461Sofie roar sig med, ja, ett glas. Hon fascineras av allt man ger henne. IMG_5466 Utan att skryta vill jag påstå att jag var bäst på att få upp draken i skyn, hela linan fick jag ut.

Ljuvliga tid

Förra veckan när det var tidig morgon och Sofie fortfarande sov, gick jag och Klara ut i jordgubbslandet och plockade jordgubbar att ha i filtallriken. Det gör vi nästan varje morgon om det är fint väder. Jag kände jag mig bara så väldigt lycklig lottad. Våra barfota fötter blev alldeles våta av daggen och vi lekte tafatt bland plantorna och Klara skrattade så hon kiknade. Pia-Pia svansade runt oss så vi snubblade både en och två gånger på henne. Sen gick vi in och tittade en stund på Sofie innan vi väckte henne med ”godmorgon sången”. Aldrig att jag kunnat föreställa mig tidigare att det är så underbart att bara titta på ett litet barn som sover och mötas av ett strålande leende när man stryker det på kinden för att det ska vakna.

Senare på dagen åkte vi upp till guldfarmor och grävde upp nypären och Klara plockade förtjust hallon och tyckte att det smakade godare än ”gojis”. Och det gör det ju! Inte ens solvarma jordgubbar slår de söta och smakrika skogshallonen! Jag och farmor och pratade lite om några böcker jag fått låna av henne. En av dem handlar om Erika från Stennäs, en kvinna som arbetade som barnmorska i Dikanästrakten början av seklet. En del släkt till oss var med i den boken. Det var intressant läsning om en makalös kvinna.

När jag kom hem och lagade middag med en liten tös som klängde i förklädet (jo, jag brukar använda det när jag lagar mat för jag är hopplös på att söla ner mig) och en annan tös som sprang omkring som ett yrväder, kände jag mig lite sådär extra glad och tacksam för det jag har. Det finns ett ordspråk som går i stil med ”förnöjsamhet ger hemmet lycka”. Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig trött och less, att försöka se det som är bra och det jag har och inte fokusera på det jag skulle vilja ha eller göra. Bättra att försöka vara nöjd och leva här och nu.

IMG_5300Jordgubbar är aldrig fel!

IMG_5384Men både jag och Klara föredrar hallon. IMG_5397I potatislandet. IMG_5401Det blev satt flera olika sorter. Bland annat en röd potatis. Att de ser lite gröna ut beror helt enkelt på att hinken var grön. IMG_5391Pia-Pia hänger med överallt och hon och Svennes hund, Klövkampens Urmax härjade tills de var helt slut. IMG_5395