Jaktprov med Skovelhornets Kelly

Den 4/11 gick jag (Anna-Sara) ett jaktprov med vår tik Skovelhornets Kelly ( efter Klövkampens Tilly & Granholmens Bamse). Hon har gått riktigt bra i höst och Nils sköt en fin 14-taggare på stånd åt henne i september. Eftersom vi har lite älg på våra hemmamarker, rätt mycket snö och i slutet av oktober dessutom fullt med ren hade jag turen att få gå ett prov på fina marker söder om Bjurholm. Förutsättningarna på morgonen var tyvärr inte de bästa då det varit plusgrader dagen innan och på morgonen var det -7. Men då jag kört rätt långt, domaren som jag blivit tilldelad hade möjlighet att gå den dagen och dessutom kunde jaktledaren på marken ställa upp och guida oss om det behövdes, så kände jag att vi kunde ju göra ett försök i alla fall. Kelly var nog lite brydd vem domaren var och hade inte riktigt fart i söket och föret… ja, ni kan ju tänka er hur det lät i skogen och jag var orolig över Kellys tassar. Men precis då jag tänkte att det här kommer nog inte att gå så tog hon upp och allt flöt på bra tills vi gjorde sista stöten. Då förföljde hon bara en kortare bit och jag såg att hon var öm om fötterna och dessutom hade hon stampat in en kvist i ett framben. Hon som annars inte är den hund som brukar ge sig i första taget! Men i övrigt jobbade hon bra och kom fint då jag kallade in henne från ståndskallet och det blev i alla fall ett första pris på 80 poäng som nu genomgått kollegie! Ett extra stort tack till jaktlaget som upplät sin jaktmark till jaktprovet och till domaren Göran. Det är faktiskt en ynnest att få gå ett jaktprov med en jägare och domare av den ”gamla stammen” och som dömt hundar i över trettio år. Han hade mycket att berätta! Kelly är vid full vigör nu men det är frågan om jag hinner gå något mer prov med henne då det varvar plusgrader med minusgrader och dagarna är korta men jag har inte gett upp. Och glada är vi över hennes första första pris!

IMG_3029 (3)

IMG_3023 (2)

Jaktlördag

I helgen blev det som sagt älgjakt en av dagarna när Klara var hemma med sin farmor. Mycket älg hade vi på markerna men innan hundarna började skälla var det redan utanför marken och sedan bar det iväg. Vilda fick jag igen ett par timmar senare och mer än en och halv mil bort. Men det är jag faktiskt riktigt nöjd över även om det inte är kul då unghunden skäller för fullt men på fel mark. I början höll hon inte efter älgarna särskilt långt men hon blir allt tjurigare. Det är verkligen roligt att gå med henne i skogen nu. I början tänkte jag nog hur det skulle gå, då hon inte jagade något annat än sork och åter sork.


Från sorkjägare


Till lovande älghund