Det gäller att passa på…

rav5 rav4 rav3En för ungefär två veckor sedan var det plötsligt -23 och så vackert ute efter alla dessa gråa dagar med tö och slask! Det finns några (om än få) fördelar med att barnen vaknar hur tidigt som helst. Denna morgon tjuvsov Sofie men Klara och jag var vakna. Och vad fick vi se på åteln om inte RÄVEN! Den ska vi ta sade jag till Klara och efter lite trixande och mutande lyckades jag få på Klara hörselkåporna och få henne tyst nog för att jag skulle kunna få iväg ett lyckat skott. Räven föll direkt i skottet, vilken lättnad. Det var inte lika lätt som jag trodde att ha nerver att vänta in det perfekta läget. För jag kände att jag absolut inte ville skadskjuta framför allt på grund av att inte orsaka räven mer lidande än nödvändigt och det hade dessutom blivit besvärligt med eftersök med ungar och allt. Jag har brukat överlåta åteljakten till Nils. Det är nog fler än en gång jag bett honom att inte skjuta när det varit en räv på åteln…för jag tycker att de är fantastiskt fina att se på. Men jag vet ju att det är en utmärkt viltvårdsåtgärd att skjuta en räv då de tar mycket småvilt i markerna. Nu var Nils på jobbet och jag kände att jag inte fick låta chansen gå om intet. Räven var helt obrydd ute på åteln.

Det är mycket mindre räv på åteln i år än ifjol men fyra stycken har det blivit hittills, om man räknar in den jag nu sköt. Och mården som Klara håller i fick vi i fälla för några veckor sedan. När jag ser dessa bilder tycker jag nog Klara är roligast, hennes minspel visar att det krävs lite j-anamma för att skjuta rävar och fånga mårdar!

Nya favoritmössan

Jag har faktiskt kommit i underfund med att jag inte köpt ett enda nytt klädesplagg till mig själv under hela det här året och det känns riktigt bra. Inte ens en ny skaljacka. Men nu när det börjar bli kallare så har jag letat fram min nya favoritmössa. Den fick jag av min farmor ifjol och den värmer som bara den! Dessutom gillar jag det lite ”ryska” över den.