Min vackerbygd

Vy mot Vilhelmina tätort, taget från Granbergsbacken.

Det är kärva tider nu. Vi är inne i den största lågkonjunkturen sedan 1930-talet och det märks. Ändå har vi i Sverige klarat oss bra hittills, i jämförelse med många andra länder i Europa. Men inte bara världsekonomin är i gungning. Jag bor och lever mitt lilla liv i glesbygd. Glesbygd som numera kallas, av många, avfolkningsbygd. För trenden är tydlig, människor lämnar glesbygden till förmån för städer. Urbanisering och centralisering. Själv vet jag snart inte hur många släkt, bekanta och vänner som flyttat till Umeå. Det är ju där det finns Universitet och jobb. Men det är tråkigt att så få väljer att bo kvar och när jag läser protokoll från kommunfullmäktige och hör om alla nedskärningar som kommunen är nödgad till att göra är det lätt att bli beklämd.

Men istället för att se allt det negativa så försöker jag att välja att se fördelarna med att bo där jag gör. I mina ögon är det inte avfolkningsbygd, det är min hembygd och min vackerbygd. En möjligheternas bygd som jag önskar att fler ville och hade möjlighet ta del av. Den stora knuten är naturligtvis bristen på arbetstillfällen. Det är synd att så många företag väljer att etablera i- och flytta kontor till storstadsområden, speciellt med tanke på den teknik som finns tillgänglig idag. I Vilhelmina finns det kanske inga stora shoppinggator men i princip allting annat finns. Man kan studera på distans, det finns ett mycket större kulturutbud än man kanske tror, bra skola och sjukvård (trots alla neskärningar), flygplats med mera, listan kan göras lång.
Här har jag naturen runt husknuten, grannar som hälsar och bryr sig, trevliga medmänniskor, fantastiska möjligheter till fiske, jakt och friluftsliv, en härlig sommar och en riktig vinter och det är en trygg och vacker miljlö att bo och leva i.