Vilda och halsinfektion

Vilda har haft halsinfektion. Jag märkte på henne sist jag jagade att hon inte var sig lik. Hon skällde inte alls lika tätt som förut och verkade så trött. Det var ingen riktig fart på henne. Vi kollade henne i halsen och såg att halsmandlarna var röda och uppsvullna. Hon hade även lite feber. Efter kontakt med veterinären fick hon antibiotika och snart är kuren över. Det tog nästan en vecka innan hon ens ville skälla i hundgården igen. Vi har flera rävar som stryker kring huset så det brukar vara ett fasligt skällande på natten ibland (hittills i år har Nils skjutit fjorton stycken). Men nu är Vilda sig själv igen, tack och lov. Kanske blir det jakt i helgen, det beror helt på föret. För just nu är det väldigt ”skarrt”. En hård isskorpa som gör det omöjligt att släppa någon hund, tassarna skulle bli förstörda på ett ögonblick.
   Jag har för övrigt hört att det varit många hundar som drabbats av halsinfektion i höst. Även en av pappas hundar, Tilly (ur Fajta och Fisktjärnlidens Burre) har haft halsinfektion. Pappa märkte att hon inte skällde som vanligt när han gick det senaste jaktprovet och när han efteråt fick igen henne såg han att hon var ful i halsen. Tilly gjorde det bra som lyckades skälla ihop till ett första pris ändå.

Jag har inte skrivit så mycket om Fajta i höst, och anledningen är att hon varit sjuk. Jag har skjutit en älg för henne och det kändes bra. Det kan ha varit hennes sista. Jag väntar fortfarande på besked från försäkringsbolaget, och när jag fått besked därifrån kommer jag att skriva om henne. Någon fler valpkull efter Fajta blir det inte, vilket så klart känns väldigt tråkigt.